Söndag I Varberg
- 15 mars
- 1 min läsning
Det finns helger som passerar
och så finns det helger som stämmer av livet lite. Den här har varit en sådan.
Söndag morgon i Varberg. Hotellfrukost. En kopp kaffe i handen och den där känslan av att samtalen från gårdagen fortfarande pågår någonstans mellan tankarna.
Det har varit en skaparhelg. Samtal om idéer, skrivande, planer. Men kanske framför allt har det varit en stämma-av-helg.
En sådan där helg där två numera medelålders vänner sitter ner och låter tiden få lite utrymme.
Andreas hade med sig bilder.
Från 1992. London.
Gamla fotografier gör något med en. De öppnar dörrar som man inte visste att man stängt. Vissa minnen kom direkt.
En gata. Ett skratt. En kväll som aldrig riktigt tog slut. Andra minnen var borta. Helt försvunna.
Men då fyllde Andreas i.
Det märkliga är hur livet fungerar. Hur vissa saker bleknar medan andra ligger kvar någonstans och bara väntar på att någon ska säga rätt ord.
Vi var så unga då.
Så självklara i våra steg. Så säkra på att världen låg framför oss och att den på något sätt också tillhörde oss.
Nu sitter vi här, mer än trettio år senare, och bläddrar i samma bilder.
Lite fler erfarenheter.
Lite fler historier.
Lite gråa hår.
Men fortfarande samma skratt.
Det är vackert.
Att tiden går – men att vänskaper inte gör det.