Tidens rörelser

Det är något med tid. Hur den tycks röra sig på sitt eget sätt, bortom våra försök att förstå eller kontrollera den. Vissa dagar rusar den, som ett tåg vi knappt hinner hoppa på, medan andra dagar kryper fram, som om den leker med oss.

Denna morgon sitter jag och tänker på hur vi ofta jagar tid. Vi försöker spara den, planera den, fylla den – men vad gör vi egentligen med den? Hur ofta stannar vi upp och låter den bara finnas, utan krav eller måsten?

Tid är märklig på det sättet. Den går inte att hålla fast vid, men ändå kan vi bära den inom oss. En stund från en sommardag för tio år sedan kan kännas mer verklig än det vi upplever just nu. En dröm om morgondagen kan vara så stark att den färgar hela dagen.

Jag tänker på vad jag vill göra med min tid. Inte bara idag, utan framöver. Inte som stora planer eller mål, utan som små löften till mig själv. Att vara närvarande, att inte låta den rinna mellan fingrarna, att se skönheten i det lilla – i en kopp te, i en mening som landar rätt, i ett samtal som lämnar spår.

Jag påminns om att tiden aldrig väntar. Men kanske är det inte meningen att vi ska hinna ifatt den. Kanske handlar det istället om att följa med, att dansa till dess rytm, att skapa något meningsfullt av det vi har just nu.

Vad gör du med din tid ?

---