Tystnaden har blivit något vi måste boka
- för 3 minuter sedan
- 2 min läsning
Det finns nästan alltid ett ljud omkring oss nu.
Meddelanden.
Nyheter.
Musik.
Podcasts.
Videor.
Motorer.
Flöden.
Någon som tycker något någonstans hela tiden.
Till slut märker man knappt längre hur sällan det faktiskt blir tyst.
Jag tänker på det där ibland när jag vaknar tidigt på morgonen innan resten av huset riktigt kommit igång. När kaffet precis är klart. När världen fortfarande känns lite avlägsen.
Då märker man hur ovanlig tystnaden blivit.
Inte bara runt omkring oss. Utan inom oss.
För även när det är tyst i ett rum fortsätter det ofta låta i huvudet.
Listor.
Stress.
Tankar.
Planering.
Oro.
Sådant man borde göra.
Sådant man glömde.
Det är nästan som att människan blivit rädd för stillheten och kanske är det därför så många idag aktivt måste söka den.
Åka bort.
Stänga av mobilen.
Boka retreat.
Gå ut i skogen.
Sätta sig vid vatten.
Som om tystnad blivit en lyxvara.
Det är egentligen ganska märkligt.
För förr var tystnad en naturlig del av livet. Nu känns den nästan ovanlig.
Jag tror att vi människor behöver den mer än vi förstår.
Inte för att fly världen, utan för att hinna ikapp oss själva.
För i tystnaden händer något.
Tankar som drunknat i brus kommer upp till ytan.
Man börjar känna efter istället för att bara reagera.
Minnas sådant man glömt.
Förstå sådant man skjutit undan.
Det är nog därför vissa människor har så svårt för tystnad också.
För den går inte att kontrollera på samma sätt som ljud.
När det blir riktigt tyst hör man sig själv tydligare.
Och det är inte alltid bekvämt.
Samtidigt tror jag att några av livets viktigaste saker bara går att uppleva fullt ut i stillhet.
Att läsa en bok utan avbrott.
Sitta kvar länge efter ett samtal.
Höra regnet mot ett fönster.
Promenera utan hörlurar.
Skriva tidigt på morgonen innan världen vaknat.
Sådant förändrar människor mer än vi tror.
Jag märker det själv ibland efter träning också. När kroppen är trött och huvudet plötsligt tystnar lite. Eller när man sitter ensam i biblioteket hemma och världen utanför får fortsätta utan en för en stund.
Det finns en frihet i det där och det är nog därför människor fortfarande söker sig till platser där tiden går lite långsammare.
Bibliotek.
Kyrkor.
Skogar.
Sjösystem.
Små caféer tidigt på morgonen.
Platser där människan fortfarande får vara människa utan att hela tiden bli matad med ljud.
För tystnaden är nog inte tom egentligen.
Kanske är det först där vi börjar höra det som verkligen betyder något.