Under parasollet med Ferlin i tanken

Det började i gryningen, eller kanske snarare mitt i natten, när värmen vägrade ge med sig. Klockan var tre och termometern inne visade 28 grader trots två fläktar på full fart. Att sova var lönlöst. Jag gick upp, vankade runt, drack vatten, försökte hålla mig i rörelse tills kroppen inte orkade mer och jag till slut föll tillbaka i sängen av utmattning och värmeslöhet.

Men kanske var det just den sömnlösa natten som öppnade dörren. Tidigt i morse hade jag ett karaktärsmöte – ett av de där stilla, men avgörande samtalen med någon om en av sina gestalter, där berättelsen därefter plötsligt djupnar. När något lossnar. Det var länge sedan sist. Men nu är jag igång igen. Jag skriver.

Orden har landat mjukt och fint där de ska. . Och efter det – glass i skuggan. Ett parasoll, ett genomskinligt bord, handmålade kaffekoppar, och Anette i stolen mitt emot. Luften dallrar fortfarande av hetta, men här finns vila.

Om ett par timmar ska jag iväg på en sammankomst där Nils Ferlin står i centrum – ett namn som bär tyngd och musikalitet, som rymmer både allvar och vemod, skärpa och känslighet. På plats finns bland andra Hans och Kristina Rutberg. Hans, läkare och ordförande i Nils Ferlin-Sällskapet, har tillsammans med Kristina arbetat med att lyfta fram Ferlins efterlämnade material – bland annat genom boken Efterskörd – Ferlinfynd från en spånkoffert. Tillsammans har de lett föreläsningar och presentationer som gett nytt liv åt det Ferlin en gång lade i ord. Det där är vackert – att dikten får vandra vidare genom andras röster, att orden får sjunga ännu en gång.

Jag ser fram emot att lyssna. Att få påminnas. Att stanna upp.

Och kanske, om kvällen tillåter det, skriva lite till.

PS: Vill du veta mer om Ferlin och vad sällskapet gör, kika in på ferlin.se Ds