Varför pratar alla om tystnad just nu?

Det är märkligt, egentligen. Hur ofta ordet tystnad dyker upp numera.

Tyst retreat. Tystnadsvandring. Digital detox.

Människor betalar pengar för att få slippa prata. För att få stänga av, försvinna, andas i fred.

Och jag tänker: Vad säger det om oss? Om vår tid?

Kanske har vi tröttnat på att bli hörda. Kanske vill vi bara få vara ifred med våra egna tankar – utan att hela tiden spegla oss i någon annans flöde.

Jag tror att det handlar om en sorts motstånd. Ett stillsamt sådant.

Mot tempot, mot skärmen, mot kravet på ständig åsikt. Mot känslan av att vi hela tiden måste vara tillgängliga, uppdaterade, intressanta.

Det finns en frihet i att inte svara. I att inte lägga upp något. I att sitta still i en skog och höra sina egna andetag igen.

Jag har själv börjat längta dit. Till platser där man inte måste förklara sig. Där en tyst blick säger mer än tusen kommentarer.

Tystnaden skrämmer ibland. Den river upp. Den får det vi tryckt undan att komma fram. Men kanske är det just därför vi behöver den.

För i tystnaden händer något. Det som är falskt faller bort. Det som är sant får rum att växa.

Och kanske är det inte så konstigt att vi pratar om tystnad nu. När allt annat låter så högt.