Vid kanten av havet

Jag sitter där vid Ales stenar, där land möter hav. Framför mig breder Östersjön ut sig, till synes oändlig, men samtidigt fylld av historia, rörelser och liv. Här har människor stått i tusentals år, blickat ut, undrat vart vinden bär.

Horisonter är fascinerande. De påminner oss om att vi alltid är på väg – även när vi sitter stilla. Havet förändras ständigt, men ligger ändå kvar. Precis så är det med livet.

Det blå skimret, de små segelbåtarna långt borta och känslan av att sitta vid kanten av något större än sig själv – allt det samlar jag på i minnet. Kanske är det därför jag återvänder till havet. Inte för att hitta svar, utan för att påminnas om frågorna.