Vädret är det sista vi har kvar som alla får tycka något om
- för 4 dagar sedan
- 2 min läsning
När man tänker efter är det egentligen ganska märkligt.
Vi lever i en tid där nästan allting blivit laddat. Politik. Ekonomi. Skola. Kultur. Sociala medier. Det mesta riskerar att bli en debatt.
Men vädret?
Vädret är fortfarande ett område där nästan alla känner att de har rätt att ha en åsikt.
Och kanske är det därför vi pratar om det så mycket.
Inte för att det är ointressant.
Utan för att det är gemensamt.
Oavsett om man är pensionär, student, vd, sjuksköterska eller högstadieelev så vaknar man till samma regn, samma blåst eller samma solsken.
Vädret är vår sista riktigt demokratiska samtalsplats.
Särskilt i Sverige.
Vi har byggt en hel kultur kring det.
Vi pratar om vädret i kön på affären.
På jobbet.
På fotbollsplanen.
Vid kaffebordet.
I sociala medier.
Ibland känns det som att halva landet fungerar som deltidsanställda meteorologer.
Och ändå tröttnar vi aldrig.
Kanske beror det på att vädret egentligen aldrig handlar om vädret.
När någon säger att det ska bli regn till helgen hör man ofta något annat.
En grillkväll som kanske måste ställas in.
En båttur som inte blir av.
En semestervecka som inte blev som man hoppats.
En längtan efter något.
Eller en besvikelse.
För vädret påverkar våra planer mer än vi vill erkänna.
Särskilt under sommaren.
Ingen annan årstid lyckas skapa så mycket känslor kring några grader hit eller dit.
Vi längtar efter juni redan i februari.
Sedan kommer juni och vi börjar omedelbart klaga på att den är för kall.
Midsommar är kanske det tydligaste exemplet.
Hela nationen verkar gå in i någon form av kollektiv väderångest dagarna innan.
Kommer det regna?
Blir det kallt?
Kan vi sitta ute?
Kommer jordgubbarna att behöva ätas under en presenning?
Det är nästan som om midsommaren blivit en nationell väderprognos med inslag av sill.
Men det finns något fint i det också.
För varje gång vi tittar på prognosen gör vi egentligen samma sak.
Vi hoppas.
Vi hoppas på en bättre dag.
På sol efter regn.
På värme efter kyla.
På en kväll ute med vänner.
På en stund vid havet.
På en grill som faktiskt får tändas.
Det är därför vi aldrig slutar prata om vädret.
Inte för att vi är besatta av moln och temperaturer.
Utan för att vädret ständigt påminner oss om något djupt mänskligt.
Att vi fortfarande tror att morgondagen kan bli lite bättre än idag och det är kanske inte så dumt att prata om.