Ynnest

Det finns ord som känns som om de bär på ett helt liv.

Ynnest är ett sådant ord.

Jag hör det nästan aldrig längre, men jag använder det själv så ofta som möjlighet ges.

Anledningen är att jag tycker om det så mycket.

Vi säger att vi hade tur. Att vi hade flyt. Att vi var lyckligt lottade.

Men ynnest är något annat.

Tur handlar om slump.

Ynnest handlar om tacksamhet.

Det är att få uppleva något som inte kan tas för givet. Något som känns som en gåva.

Att få höra sitt barnbarn skratta.

Att få hålla handen på den man älskar.

Att få återvända till en plats som betytt mycket.

Att få vakna en stilla sommarmorgon med kaffekoppen i handen och känna att livet, just i den stunden, är gott.

Det är ynnest.

Jag undrar ibland om vi inte förlorar något när sådana ord faller i glömska. För varje ord bär på en särskild nyans. Säger vi bara "tur" eller "lycka" blir språket lite fattigare. Och kanske blir också vårt sätt att se på livet lite fattigare.

För ynnest handlar om att allt inte behöver förtjänas. Vissa saker får vi bara låna en stund. En vänskap. En solnedgång. Ett samtal. En kärlek. En morgon.

Och just därför blir de så värdefulla.

Kanske är det dags att ge ordet en plats igen.

Inte för att det är gammalt.

Utan för att det fortfarande säger något som få andra ord kan säga.