top of page


1971 – året då jag blev storebror
Det finns årtal som man kan läsa sig till och så finns det årtal som hör till ens eget liv, långt innan man själv kunde förstå deras betydelse. 1971 är ett sådant år för mig. Den 2 november föddes min bror Ronny. Jag hade ännu inte fyllt tre år och visste förstås ingenting om allt det som pågick ute i världen. Men jag hade blivit storebror. Någon hade kommit som jag skulle få dela min uppväxt med. Idag fyller han 55 år. Jag återvänder till bilden där Ronny sitter i pappas knä
Tommy Widekärr


1926 - året då min mormor kom till världen
Igår skulle min mormor Doris ha fyllt hundra år. Hon föddes den 31 oktober 1926 i Jakobsberg. Jag har tänkt mycket på henne både igår och idag. På hur nära vi stod varandra. På hennes plats i mitt liv och på allt som hann förändras under hennes. Hundra år. Det är svårt att riktigt förstå hur mycket tid som ryms i de orden. Ändå räcker det att tänka på mormor för att avståndet ska krympa. Då handlar det om en människa som jag kände, älskade och fortfarande saknar. Men innan ho
Tommy Widekärr


När november tar vid
Söndagsmorgon. November har gjort entré, och efter en vecka fylld av upplevelser i Polen riktar jag åter blicken mot vardagen här hemma i Dalsland. Gdańsk gav oss fantastiska dagar. Varje dag fylldes av nya intryck, berättelser och platser. Det kändes nästan som om upplevelserna aldrig ville ta slut. Nu följer de med hem, samtidigt som tankarna så smått börjar vända tillbaka till allt det som väntar här: skolan, judoklubben, skrivandet och alla de andra sammanhang som tar sto
Tommy Widekärr


När någon fortfarande finns kvar i tankarna
Det är Alla helgons dag i dag. En dag då tankarna naturligt går till människor som inte längre finns bland oss. Till dem vi saknar, och till allt det där som lever kvar: orden, skratten, vanorna och minnena vi bär med oss. När jag ser tillbaka på 2026 har det, personligen, varit ett bra år. Det har rymt mycket fint och många stunder jag är tacksam för. Men året har också tagit ifrån oss alldeles för många människor. För många nära har lämnat detta jordeliv, och varje gång påm
Tommy Widekärr


Det vi tar med oss men aldrig packar upp
Jag sitter med mitt kaffe och tänker tillbaka på dagarna i Gdańsk. På allt jag och Anette har sett, på människorna vi har mött och på alla de där intrycken som fortfarande behöver få sjunka in. Det har varit några fantastiska dagar. Men också dagar som väckt många tankar och känslor. Vi har skrattat, promenerat, ätit gott och njutit av att få vara tillsammans. Vi har upptäckt vackra platser, slagit oss ner på restauranger och kaféer och gjort sådant som hör en riktigt härlig
Tommy Widekärr
blogg
bottom of page