När man tänker efter är det egentligen ganska märkligt. Vi lever i en tid där nästan allting blivit laddat. Politik. Ekonomi. Skola. Kultur. Sociala medier. Det mesta riskerar att bli en debatt. Men vädret? Vädret är fortfarande ett område där nästan alla känner att de har rätt att ha en åsikt. Och kanske är det därför vi pratar om det så mycket. Inte för att det är ointressant. Utan för att det är gemensamt. Oavsett om man är pensionär, student, vd, sjuksköterska eller högst

Det är tisdag morgon den 9 juni. Regnet hänger i luften. Prognoserna lovar ännu en dag med paraplyväder och grå himmel. Och om jag ska vara ärlig börjar jag bli ganska trött på det nu. För någonstans här i början av juni brukar sommaren göra entré på riktigt. Man börjar tänka på kvällar utomhus. På kaffe i morgonsolen. På gräsklippare som hörs på avstånd. På badplatser, semesterplaner och den där känslan av att livet flyttar ut. Men i år känns det som om sommaren står kvar nå

Vi har fler val, fler skärmar, fler möjligheter och fler bekvämligheter än nästan alla generationer före oss. Ändå är det något som saknas. Det är en märklig känsla. Vi lever i ett av världens rikaste länder. Vi har värme i husen, mat i butikerna, telefoner i fickan, bilar på uppfarten, streamingtjänster i soffan, resmöjligheter som tidigare generationer knappt kunde drömma om och tillgång till nästan all världens kunskap genom en liten skärm. Ändå går många omkring med känsl

Det är måndag morgon den 8 juni. Juni har redan hunnit en bit på väg, trots att det känns som om den precis började. Kanske är det så varje år. Man väntar länge på våren, längtar efter ljuset, räknar dagarna fram till sommaren – och plötsligt står man där och inser att kalendern redan hunnit flera sidor framåt. Ute är det inte speciellt varmt. Snarare kyligt. Jag stod vid fönstret tidigt i morse och möttes av ett landskap som såg ut precis som juni ska se ut. Grönt. Frodigt.

I morse skrev jag om Sverige och nationaldagen. Det kan du läsa här: Varför blir det aldrig riktig fest av Sverige? Det handlade om varför det aldrig riktigt blir den där självklara festen av den. Om varför vi svenskar verkar ha så svårt att fira vårt eget land utan att samtidigt bli lite generade, lite försiktiga, lite osäkra på tonläget. Men under dagen har jag fortsatt att tänka på det där. Och ju mer jag tänker, desto mer landar jag i att det kanske inte bara handlar om v