Att tänka långsammare i ett annat land

Det händer saker med tankarna när tempot sänks.

De tappar skärpa, men vinner djup. Slutar springa före och börjar stanna kvar.

Här i Alicante rör sig dagarna långsammare, som om tiden fått ett mjukare grepp om människorna. Affärer stänger mitt på dagen. Samtal får ta plats. Ingen verkar ha bråttom att bli klar.

Jag märker det på mig själv. Hur jag inte längre försöker lösa allt i huvudet. Hur frågorna får vara öppna lite längre. Hur jag sitter kvar med kaffet fast koppen redan är tom.

Hemma är tempo ofta likställt med värde. Ju mer man hinner, desto mer räknas dagen. Här känns det som om värdet ligger någon annanstans. I närvaron. I mellanrummen. I det som inte går att mäta.

Att tänka långsammare är inte att tänka sämre.Det är att ge tankarna tid att hitta varandra.

Kanske är det därför resor gör något med oss. Inte för att vi ser nya platser – utan för att vi ser oss själva i ett annat tempo. Mindre pådrivna. Mer lyssnande.

Jag vet inte om det här går att ta med sig hem.Men just nu räcker det att få uppleva det.

Att låta tankarna gå i samma takt som staden.Och märka att det, för en stund, är helt tillräckligt.