Julfrid

Förmiddagen får vara min.

En sådan där sällsynt stund när ingenting pockar på uppmärksamhet, när tiden inte knäpper mig på axeln och ber mig skynda vidare. Kaffet har kallnat långsamt på bordet, ljuset faller snett genom fönstret, och jag sitter ensam med en bok som kräver just detta: stillhet.

Det är Frödings samlade brev. Brev till vänner och ovänner, till släkt och förälskelser. Ett liv utlagt i papper och bläck. Inget putsat, inget tillrättalagt. Bara en människa som skriver sig igenom sina dagar, sina tvivel, sina ögonblick av klarhet och mörker.

Jag älskar brev. De bär alltid en riktning – från någon till någon annan. De är skrivna i en tid när svar inte var omedelbara, när orden fick bära mer vikt eftersom tystnaden däremellan var lång. Fröding skriver ibland varsamt, ibland skoningslöst. Ofta med en öppenhet som känns nästan genant, som om man råkat stanna kvar i rummet när dörren egentligen borde ha stängts.

Och det är just där julkänslan börjar ta form.

Inte i glitter eller scheman, inte i listor eller måsten. Utan i detta lugn. I att få sitta stilla och låta någon annans liv långsamt veckla ut sig. I att känna hur pulsen går ner, hur tankarna får landa. Breven rör sig mellan vardag och existens, mellan skämt och smärta, mellan längtan och resignation. De påminner om att livet alltid har varit bräckligt – och alltid värt att leva ändå.

Jag märker hur något mjukt breder ut sig inom mig. En stilla tacksamhet. En sorts frid som inte kräver förklaringar. Det är som om själva läsningen sänker volymen på världen utanför, och kvar blir bara det som verkligen betyder något: orden, tiden, andetaget.

Kanske är det just detta julen innerst inne handlar om. Att få stanna upp. Att lyssna till det som inte skriker. Att låta stillheten få sista ordet.

När jag till slut lägger ifrån mig boken är det fortfarande en del förmiddag kvar . Lugnet stannar kvar. Som ett svagt efterljud. Som en påminnelse om att frid inte är något man hittar – utan något man ger sig själv, när man vågar sitta ner och vara kvar en stund.