Lördag nu och då

Ronny och jag

Från Mallorca hör jag inget annat än att allt fortfarande är bra. Här hemma har jag en förmiddag med judo, men den här morgonen har tankarna gått åt ett annat håll. Kanske för att min bror Ronny sa något igår som fastnade: att det finns saker som bara han och jag har. Sånt som bara vi kan relatera till.

Han har rätt. Är man två bröder som växte upp på 70-talet och gick in i vuxenlivet under 80-talet – tillsammans – då finns det trådar som ingen annan kan känna till. De där små hemligheterna, stunderna, dofterna, musiken, känslan av tidens tempo och vårt eget. Sånt som format oss, på gott och ont, men alltid tillsammans.

På bilden är det jag och Ronny. Ronny min lillebror. Barfota på en trappa, med hela livet framför oss.