Den 2 november föds min bror Ronny. På bilden sitter han i vår pappas knä och jag sitter bredvid – en ny människa i en värld som just då var i uppror, men som för vår familj kändes stilla och trygg. I det ögonblicket fick jag inte bara en bror, utan en vän för livet. En följeslagare genom barndomens lekar, genom hemligheter och skratt, genom de där osynliga trådarna som binder samman två liv på ett sätt man aldrig riktigt kan förklara. Vi var små när allt började. Världen var

För bara några dagar sedan skrev jag om en jobbig dag . En sådan där allt känns tungt, där energin inte vill infinna sig och man får...

Dessa bilder i detta inlägg har jag visat här tidigare. Men de tåls att titta mer på för det är något magiskt med gamla fotografier. De...

Jag och morfar Bror Här hemma har jag brev och vykort från min morfar. Det är brev till hans mor, till syskon och till vänner. De flesta...

Ronny och jag Från Mallorca hör jag inget annat än att allt fortfarande är bra. Här hemma har jag en förmiddag med judo, men den här...

Den här bilden har jag publicerat förut. Kanske är det 1980. Jag sitter där med min Concord Jumbo i knät – en livsvän som följt mig genom...

Jag tror det var där och då det hände. Ett ögonblick jag kommer att bära med mig när den här sommaren går mot sitt slut. Slutet av juni....

Jag fick en avisering i mobilen nyss. Du vet, en sån där som påminner dig om att tiden rör sig framåt även när du inte gör det. "Den här...

Det händer ofta att jag skriver för att minnas. Inte för att minnet i sig är viktigt – utan för att känslan i det är det. Den där stunden...