Platser man återvänder till utan att veta varför

Det finns platser man besöker och så finns det platser man återvänder till, utan att riktigt kunna förklara varför.

Här i Alicante har det redan börjat hända. Samma kafé, Samma gata på eftermiddagen. Samma bar när tankarna behöver landa. Det är inget märkvärdigt med dem. Inga sevärdheter. Bara platser som på något sätt svarar när man kommer tillbaka.

Jag tror det handlar om igenkänning. Inte att bli sedd – men att inte behöva förklara sig. Att få slå sig ner i ett sammanhang som redan vet hur man vill ha sitt kaffe, hur långsamt man tänker, hur lite man egentligen behöver.

Det märkliga är hur snabbt det går. Hur fort en plats kan kännas som något mer än en punkt på kartan. Kanske är det inte platsen alls. Kanske är det jag som börjar släppa taget om blicken som alltid letar efter nästa sak.

Hemma kallar vi det rutiner. Här känns det mer som ankare.

Små återkomster som säger: du har varit här förut. Det räcker.

Det tog inte lång tid innan jag började längta efter platser jag ännu inte lämnat och kanske är det just där man märker skillnaden mellan att passera och att stanna – även om man bara stannar en stund.

Vissa platser vill inte imponera. De vill bara bli besökta igen.