Tankar om framtiden som inte kräver svar

Vissa platser ställer inga frågor.

De låter framtiden ligga kvar som ett öppet fönster.

Här i Alicante kommer tankarna om det som väntar utan att kräva beslut. De knackar inte. De bara finns där, i utkanten av dagen. Som om de vet att de ändå får sin tid senare.

Jag tänker på framåt, men utan brådska. På möjligheter snarare än planer. På riktningar snarare än mål. Det är befriande att inte behöva formulera allt, att inte behöva veta exakt vad något ska bli för att det ska få existera.

Hemma vill framtiden ofta bli konkret. Här får den vara diffus. Som ett löfte man inte behöver skriva under på än. Det räcker att ana den, att känna att den finns där någonstans bortom horisonten.

Jag märker hur kroppen slappnar av när inget måste avgöras. Hur tankarna blir vänligare mot varandra. Mindre kategoriska. Mer tillåtande.

Kanske är det så framtiden helst vill mötas.

Inte med svar, utan med utrymme.

Just nu låter jag den vara. Oformulerad. Oinramad.

Och det är tillräckligt.

I morgon får vara en annan dag.

I dag räcker det att veta att den kommer.