Vandringsåldern är här - och Yellowstone väntar
- Tommy Widekärr
- 30 maj
- 2 min läsning
Semesterplaneringen har kommit igång – om än lite senare än vanligt.
Världsläget har gjort sitt för att skjuta på besluten, men till slut följde vi magkänslan och gick tillbaka till den ursprungliga planen.
Och den planen innebär inget mindre än ett par riktiga elddop.
För det är så det blivit – jag har nått den där tiden i livet då man kliver in i vandringsåldern. Du vet, när man hellre snörar på sig kängorna än letar efter en solstol.
Resan kommer återigen ta oss till Yellowstone National Park – världens största nationalpark och en plats som aldrig riktigt lämnar ens sinne efter att man varit där. Den här gången vill vi ge mer tid åt de norra delarna, särskilt Mammoth Hot Springs och Lamar Valley. Det sistnämnda är ett av de bästa områdena för att få syn på vilda djur – kanske vargar, björnar, bison. Kanske bara tystnad och vind.
Men innan dess i sommar väntar något nytt: Zion National Park i Utah.
En nationalpark vi länge haft på vår lista men som hittills alltid fått stå tillbaka för något annat.
Utah är ett landskap jag tycker så mycket om – de röda klipporna, de mjuka himlarna, den nästan utomjordiska skönheten. Det ska bli fantastiskt att äntligen få uppleva Zion på riktigt.
Det som gnager lite i mig är att jag inte riktigt hunnit träna så som jag tänkt. De här dagarna kommer att bli fysiskt krävande – mycket gå uppför, mycket värme, mycket vilja. Och även om viljan är stark, så tvivlar jag ibland på orken. Det är en liten oro jag bär med mig, men kanske är det också det som gör det så levande.
Bilden här är från ett tidigare äventyr – ett snabbt stopp vid gränsen in till Wyoming sommaren 2022, på väg mot Yellowstone den gången också.
Solen stekte, landskapet låg öppet som ett löfte och vi var mitt i det där som kallas livet.
Vi älskar verkligen Wyoming och Montana. De vidsträckta vyerna, doften av timjan i vinden, de små byarna där tiden nästan stannat. Det är något i luften där som får mig att andas djupare.
Så – vandringsåldern må vara här, men det känns faktiskt inte som en nedtrappning. Snarare som en ny sorts frihet.
