Varför Manhattan – och varför inte (Bloggen om SIsta vykortet från Manhattan)
- Tommy Widekärr
- för 3 dagar sedan
- 2 min läsning
Det här är inte en blogg om en bok. Det är en blogg om vägen fram till den.
Om hur en idé långsamt tar form. Om varför vissa berättelser inte går att värja sig mot. Om tvivel, riktning, och behovet av att skriva även när man inte vet varför.
Sista vykortet från Manhattan växte inte fram ur en tydlig plan.Den kom ur fragment. Ur röster. Ur brev som aldrig skickades – och ord som kanske inte borde ha skrivits.
Här samlar jag det som hände runt omkring berättelsen.Det som inte fick plats i romanen. Det som fortfarande pågår.
Det är lätt att tro att den här boken handlar om Manhattan. Det gör den inte.
Manhattan är en fond. En kuliss. Ett konstant brus som gör ensamheten tydligare.
När Jaxon lämnar Sverige gör han det inte av nyfikenhet, och inte av äventyrslust. Han gör det för att det inte finns någonstans kvar att stå.
En skandal har exploderat. Rubrikerna är högljudda, förenklande, obarmhärtiga. Bilder, citat, halvsanningar. En berättelse om honom som han själv inte längre känner igen – men som alla andra verkar ha accepterat. Samtidigt har det som varit hans fasta punkt försvunnit. Anna har lämnat honom. Inte i affekt, utan med den där stilla tröttheten som uppstår när löften upprepats för många gånger.
Det finns inget dramatiskt avsked.Bara ett tomrum.
Jag har skrivit på många platser. Men vissa platser gör något med språket. New York är en sådan.
Manhattan är en stad där man kan gå vilse utan att någon frågar vart man är på väg. Där ingen kräver förklaringar. Där ingen förväntar sig bättring, ursäkter eller raka svar. För Jaxon blir det den enda plats där han får vara ifred från sin egen offentliga version.
Han åker inte dit för att börja om.Han åker dit för att överleva det som redan hänt.
Och det var också där, mitt i Manhattan, som jag själv skrev klart manuset till den här boken.Nästan exakt för ett år sedan.
Inte som ett triumfögonblick.Utan som ett avslut. Ett sätt att samla ihop det som gått sönder och sätta punkt.
Det är därför han kan skriva där.Och därför berättelsen behövde få sin form just där.
Manhattan är inte Jaxons hem.Och det är inte mitt.
Men det var en frizon.
Och ibland är det allt man behöver för att kunna skriva färdigt.