Det finns berättelser som är så vackra, så sorgliga och så fulländade att de tycks vara skapade av en romanförfattare. Historien om Mitchell och Margaret Henry är en sådan berättelse. Det är precis den sortens historia som jag själv skulle vilja skriva. En berättelse om kärlek, drömmar och förlust. Om ett storslaget hus vid en sjö, en resa som förändrar allt och en man som låter bygga en kyrka till minne av kvinnan han älskade. Skillnaden är att detta inte är någon roman. Det

Nu står resväskorna hemma igen tomma. Biljetter och kvitton har slängts .Bilderna ska sorteras, filmerna redigeras och vardagen knackar försiktigt på dörren. Det är alltid så när en resa tar slut. Men efter varje resa finns också något som inte går att packa upp. Något som inte syns på fotografierna och som inte får plats i en resväska. Det är det som resan gör med en människa. Den här gången handlar det om Irland. Vi reste dit med en längtan efter landskapet, historien och m

Irland ropar aldrig. Det viskar. I dimman över kullarna. I regnet som aldrig riktigt verkar vilja ge sig av. I stenmurarna som någon en gång lade för hand, sten för sten, utan att veta att de skulle stå kvar långt efter att namnen glömts. Här mäts inte tiden i minuter. Den mäts i generationer. I en pub där samma historier berättas om och om igen. I ett ensamt träd som böjt sig för Atlanten i hundratals stormar. I ett keltiskt kors som sett tusen år passera utan att lämna sin