Vi landar i Palma och det är som att någon vrider upp ljuset. Inte bara lite grann. Utan på riktigt. Hemma lämnade jag något som skavde. Kyla som letade sig in genom jackan. Regn som aldrig riktigt bestämde sig för att sluta. Vindar som drog i en, som om de ville få en att gå snabbare, komma fram fortare, bara ta sig igenom dagen. Här är det annorlunda. Ljuset gör något med mig. Det är som att kroppen hinner ikapp tankarna. Som att stegen blir långsammare, Det har gått ett år