Att möta dem som läser

Många stunder i skrivandet är tysta. Nästan osynliga. När orden växer fram i ett rum där ingen annan är där. När en mening stryks. När en annan får stå kvar och så finns det stunder som denna helg. När allt det där möter verkligheten.

I helgen fick jag möjligheten att möta några av de – de som redan läst mina böcker och de som kanske precis står i början av något nytt. Samtal, frågor, igenkännande blickar. Någon som berättar var de läste. Någon annan som fastnade för en rad.

Det är svårt att riktigt sätta ord på vad det betyder. För mitt i allt det där ensamma skrivandet så finns det ju en tanke.

Att texten en dag ska landa hos någon annan.

Och när det väl händer – då händer något.

Det blir på riktigt. Det är också då jag påminns om varför jag skriver. Inte bara för att få ur mig något, utan för att skapa en kontakt. Ett mellanrum där vi möts, utan att egentligen känna varandra. Just de mötena är något av det finaste med att vara författare.

Den här helgen blev också startskottet.

Nu drar våren igång på allvar. Med författarbesök på bokhandlar, bibliotek och marknadsplatser. Fler möten. Fler samtal. Fler händer som bläddrar i sidor jag en gång satt ensam och skrev.

Jag ser fram emot det.

Och kanske är det just där, någonstans mellan ett signerat exemplar och ett kort samtal över ett bord, som berättelsen fortsätter leva sitt eget liv.