Henrik Sjöfararen

Henrik Sjöfararen. Ett namn som nästan låter som en titel ur en gammal saga. Men han fanns på riktigt – en portugisisk prins som på 1400-talet stod vid Atlantens rand och blickade ut mot det okända. Han var inte själv någon sjöman, men han var den som fick andra att våga. Han byggde upp en hel rörelse kring upptäckarglädjen, en hunger efter att förstå vad som fanns bortom horisonten. Från hans centrum i Sagres skickades fartyg söderut längs Afrikas kust. Det var början på en ny värld.

När man står och blickar mot monumentet över honom i Porto, bland turister, skolklasser och duvor, är det lätt att glömma hur djärv den tanken var – att ge sig av utan att veta vart man skulle komma fram. Inga kartor som visade vägen. Bara vind, vilja och intuition.

Jag tycker om sådana människor. De som ser något som ännu inte finns och ändå börjar bygga. De som inte behöver garantier för att gå vidare. Kanske är det samma drivkraft som får någon att skriva en bok, öppna en butik eller flytta till en ny stad. Att stå där vid kanten av något och känna att man inte längre kan stå still.

Henrik Sjöfararen förändrade världen genom att blicka ut mot havet. Vi andra får försöka förändra vår egen genom att våga blicka inåt – och sedan fortsätta segla.