Det finns kvällar när orden inte riktigt vill. Jag sitter där. Framför skärmen. Eller med ett block framför mig. Pennan i handen. Och allt finns egentligen där – men ändå inte. Det är som att något håller igen. Och så sätter jag på musik. Inte för att analysera. Inte för att hitta inspiration på det där medvetna sättet. Utan bara för att fylla rummet med något annat än mina egna försök. Och plötsligt händer det. Inte att jag börjar skriva. Utan att jag slutar behöva göra det.

Jag lyssnar på True Love Travels on a Gravel Road med Nick Lowe. Det äreftermiddag här, eller förmiddag kanske, beroende på var du...