Ett år sedan Natchez – och jag minns det som igår

Jag fick en avisering i mobilen nyss. Du vet, en sån där som påminner dig om att tiden rör sig framåt även när du inte gör det. "Den här dagen för ett år sedan..." stod det. Och där var den – bilden från vårt hotellrum i Natchez. Utsikten som tog andan ur mig då, gör det fortfarande. Mississippifloden låg där nedanför, mäktig och stilla, och på andra sidan låg Louisiana i kvällsljus.

Vi hade stannat till i Natchez, Mississippi. En stad jag inte visste så mycket om innan, men som skulle bli en av höjdpunkterna på vår resa. Vi bodde på Grand Hotel – det mest fashionabla stället i stan, och ändå hade vi lyckats knipa ett riktigt bra pris. Det var som att allt ville oss väl just den dagen.

Natchez är en stad med historia. Grundad redan 1716, en av de äldsta europeiska bosättningarna vid Mississippifloden. Och den bär sin ålder med värdighet. Antebellumhusen står där ännu, vackra som kulisser i en film om en annan tid. Allt är lugnt, mjukt, nästan som om någon viskar "ta det lugnt, du är i södern nu".

Vi åt middag på Pig Out – ett ställe som nog inte skulle vinna något designpris, men där maten talade för sig själv. Herregud, vilka bönor. Jag vet inte vad de gjorde med dem, men jag har tänkt på dem många gånger sedan dess. Smaker som fastnar i minnet, som en sorts kulinarisk tatuering.

Och sen kvällen. Den där ljumma, milda, förtrollande kvällen. Vi såg solen gå ner över floden. Ljuset färgade allt i guld och jag minns att jag inte sa så mycket. Det behövdes inte. Allt som behövde sägas fanns redan där – i utsikten, i doften av floden, i känslan av att befinna sig på en plats som bar på fler berättelser än man kunde ana.

Ett år har gått. Men vissa stunder stannar kvar. Natchez är en av dem.