I dag påminde Facebook mig om 43 graders hetta, en säck över axeln – och en historia som fortfarande bränner. I dag dök ett två år gammalt minne upp från den resa jag gjorde tillsammans med Victor, Eric och Karl genom den amerikanska södern. Det var en resa genom ett landskap som jag så länge hade velat uppleva. Vägarna, musiken, maten, de små samhällena och alla de platser vars namn redan var fyllda av berättelser. Men det var också en resa genom en del av USA där historien

Nu står resväskorna hemma igen tomma. Biljetter och kvitton har slängts .Bilderna ska sorteras, filmerna redigeras och vardagen knackar försiktigt på dörren. Det är alltid så när en resa tar slut. Men efter varje resa finns också något som inte går att packa upp. Något som inte syns på fotografierna och som inte får plats i en resväska. Det är det som resan gör med en människa. Den här gången handlar det om Irland. Vi reste dit med en längtan efter landskapet, historien och m

Det är fredag morgon i Kilkenny. Den här morgonen ser lite annorlunda ut än de tidigare under vår resa. Vi vaknar på ett stort hotell. Modernt, välorganiserat och med alla de bekvämligheter man förväntar sig. Wi-Fi fungerar utan problem. Varmvattnet kommer direkt när man vrider på kranen och duschen håller samma temperatur hela tiden. Frukosten är generös och innehåller betydligt mer än den klassiska irländska. Anette hittar mycket av det hon tycker om, och jag inser att det

Vi landar i Palma och det är som att någon vrider upp ljuset. Inte bara lite grann. Utan på riktigt. Hemma lämnade jag något som skavde. Kyla som letade sig in genom jackan. Regn som aldrig riktigt bestämde sig för att sluta. Vindar som drog i en, som om de ville få en att gå snabbare, komma fram fortare, bara ta sig igenom dagen. Här är det annorlunda. Ljuset gör något med mig. Det är som att kroppen hinner ikapp tankarna. Som att stegen blir långsammare, Det har gått ett år

Jag minns exakt känslan när jag första gången klev in på Diamond Belle Saloon i Durango. Som att öppna en dörr rakt in i en annan tid. Det är något med ljuset där inne. Det dämpade sorlet. Träet som burit fler historier än någon någonsin kan återberätta. Durango i sig är en sån plats. Inbäddad i sydvästra Colorado, omgiven av berg som inte bara är vackra – de är på riktigt. De kräver något av dig. Luften är klarare. Tystnaden djupare. Och ändå finns det ett liv där som känns…

Det märkliga är att längtan inte försvinner bara för att man reser. Den byter form. Blir mjukare. Mindre otålig. För några dagar sedan satt jag i Alicante , med havet som en öppen tanke framför mig. Det var inga stora gester den dagen. Bara en stilla rörelse i kroppen. Kaffet svalnade långsamt. Gatan levde sitt liv utan att be om min uppmärksamhet. Och ändå fanns den där. Längtan. Inte som saknad. Inte som flykt. Mer som en påminnelse om allt som ryms i ett liv. Här hemma fin