I dag får jag upp ännu ett minne som är precis två år gammalt. Jag befann mig då tillsammans med Victor, Eric och Karl i New Orleans. En av platserna jag verkligen ville besöka var Louis Armstrong Park. Trots att jag hade varit i New Orleans tidigare hade jag aldrig varit där. För en person som har ägnat en stor del av livet åt musik var det mer än ännu en sevärdhet. Jag ville stå på den plats där några av jazzens djupaste rötter fortfarande går att spåra. Mitt i parken ligge

I dag påminde Facebook mig om 43 graders hetta, en säck över axeln – och en historia som fortfarande bränner. I dag dök ett två år gammalt minne upp från den resa jag gjorde tillsammans med Victor, Eric och Karl genom den amerikanska södern. Det var en resa genom ett landskap som jag så länge hade velat uppleva. Vägarna, musiken, maten, de små samhällena och alla de platser vars namn redan var fyllda av berättelser. Men det var också en resa genom en del av USA där historien

Irland ropar aldrig. Det viskar. I dimman över kullarna. I regnet som aldrig riktigt verkar vilja ge sig av. I stenmurarna som någon en gång lade för hand, sten för sten, utan att veta att de skulle stå kvar långt efter att namnen glömts. Här mäts inte tiden i minuter. Den mäts i generationer. I en pub där samma historier berättas om och om igen. I ett ensamt träd som böjt sig för Atlanten i hundratals stormar. I ett keltiskt kors som sett tusen år passera utan att lämna sin

Det är fredag morgon i Kilkenny. Den här morgonen ser lite annorlunda ut än de tidigare under vår resa. Vi vaknar på ett stort hotell. Modernt, välorganiserat och med alla de bekvämligheter man förväntar sig. Wi-Fi fungerar utan problem. Varmvattnet kommer direkt när man vrider på kranen och duschen håller samma temperatur hela tiden. Frukosten är generös och innehåller betydligt mer än den klassiska irländska. Anette hittar mycket av det hon tycker om, och jag inser att det

Jag minns exakt känslan när jag första gången klev in på Diamond Belle Saloon i Durango. Som att öppna en dörr rakt in i en annan tid. Det är något med ljuset där inne. Det dämpade sorlet. Träet som burit fler historier än någon någonsin kan återberätta. Durango i sig är en sån plats. Inbäddad i sydvästra Colorado, omgiven av berg som inte bara är vackra – de är på riktigt. De kräver något av dig. Luften är klarare. Tystnaden djupare. Och ändå finns det ett liv där som känns…

Det är en sådan morgon där inget behöver forceras. Jag har redan gjort det jag ska. Förberett dagen. Lagt saker på plats. Det finns en stillhet i det – en känsla av att ligga lite före livet istället för att jaga ikapp det. Kaffet står bredvid mig. Jag sitter kvar lite längre än nödvändigt. Och så är det tröjan jag bär. Durango, Colorado. Det är märkligt hur något så enkelt kan öppna upp något större. Jag fastnar med blicken på trycket och plötsligt är jag inte bara här längr

Vi trivs i Marrakech. Ljuset är klarare. Himlen större. Vattnet i poolen har den där nästan overkliga blå tonen. Jag står där med solglasögonen i handen och försöker ta in att det bara är några timmar hemifrån – och ändå en helt annan värld. Så här års är alternativen få om man vill ha riktig värme utan att flyga över Atlanten. Kanarieöarna, ja. Kanske. Men Marrakech är något annat. Här är det 23–26 grader mitt på dagen. Klar luft. Torr värme. Morgnar som är lite kyliga men f

Första morgonen i Porto. Ljuset är annorlunda här – ett slags milt guld som glider över floden Douro och letar sig in mellan de pastellfärgade fasaderna. Jag sitter vid ett fönster, frukosttid, kaffet är starkt och doften bär något av salt, kakel och historia. Staden vaknar långsamt. Ett lokalt sorl, kyrkklockor, en båt som glider fram under bron Dom Luís I. Jag ser inte floden, jag ser inte bron - men jag känner. Porto. Namnet som gav landet sitt namn. En stad byggd på hand

Det finns namn som fastnar tidigt. Ord som redan som barn klingar som musik i huvudet. Tombstone var ett av dem. Jag minns hur jag satt i soffan framför svartvita westernfilmer, hur röken steg ur revolvrör och hur solen gick ner bakom ett dammigt berg. Jag minns ljudet av hästhovar, ord som “justice”, “law” och “revenge” – och någonstans där, mellan pojkdrömmen och vuxenlivet, föddes längtan att en dag stå där själv. När jag väl kom dit, många år senare, var det som att tiden