Det är januari. Dagarna går långsamt, men veckorna rusar förbi som en fläkt av kall luft genom ett halvöppet fönster. Det är en tid då ljuset återvänder, men fortfarande tvekar, som om det inte riktigt vågar stanna. Jag tittar ut genom fönstret och ser hur världen verkar fastfrusen, ändå rör den sig. I små, nästan omärkliga steg.

När jag blickar tillbaka på 2024 ser jag inte bara platser jag besökt, utan också stunder som format mig, ögonblick som stannat kvar och minnen som för alltid lever vidare. Detta år har varit fyllt av resor, inte bara geografiska, utan också inre – resor som väckt tankar, känslor och inspiration. Låt oss ta en resa tillbaka genom 2024

Efter att ha sett filmen "A Life in Music" om Chet Atkins, kände jag mig inspirerad att skriva några rader om en musiker som inte bara lämnade ett oförglömligt avtryck i musikhistorien, utan också i mitt eget liv. I mitt föräldrahem var Chet Atkins mer än bara ett namn på en skivomslag – han var en del av vardagen. Hans melodier fyllde rummen och blev en slags musikaliskt hjärtslag i vårt hem.  

Första advent. Vi väntar på att någon skall komma. Framförallt väntar vi på ljuset så här års.

Året är 1971. Den 2 november föds min bror Ronny, och där, på bilden, sitter han i vår pappas knä – en ny människa i en värld som då är i uppror, men för oss är det en värld fylld av lugn. I det ögonblicket får jag inte bara en bror, jag får en vän för livet, en följeslagare genom minnen och hemligheter, någon att dela alla dessa osynliga trådar med, vävda av de stunder som bara är våra.

Morgonen vaknar långsamt, stillheten vilar över köket där frukosten dukas fram. Det är söndag och jag tar mig tid, inget ska stressas fram. Crêpes står på menyn, fyllda med räkor och annat gott.

Det är på gränsen. Gränslandet till juni och sommarens hemlighet. På promenaden njöt jag av grönskan och öppna fält och minnen från min...

Det är dagen efter festen, i blåsvädret som inte vill avta .  Jag fick ett brev från en vän sent i går kväll som jag genast svarade på. Vi skrev om livets händelser och skeenden. Om förr och nu och alla beslut på vägen. Det tänker jag på denna morgon. 

Året är 1979.Något mycket stort skall hända några få månader in på det nya året. Jag skall få en till lillebror och just den där påskdagen den 15 april jublar jag över min lillebror Sigges ankomst.

Jag hittar ett blogginlägg från 2007 med bilder från här.