Det är onsdag morgon och någonstans i bakhuvudet finns en särskild tanke idag. Studenten. Jag kommer inte att stå vid något utsläpp idag. Arbetsdagen kommer att pågå som vanligt och när de vita mössorna fyller gatorna är jag fortfarande kvar på jobbet. Men jag hoppas hinna fram till kvällens firande. Och kanske är det egentligen där man bäst ser vad studenten handlar om. Inte i själva utspringet, utan i mötet mellan generationer. Föräldrar som minns sin egen student. Mor- och

Det är inte alltid stora lögner som håller samhället igång. Ibland är det bara: "Jag är strax där." Fast man fortfarande står i hallen och letar efter nycklarna. Eller: "Jag såg inte ditt meddelande." Fast man såg det. Läste det. Tänkte svara. Och sedan orkade man inte riktigt vara människa just då. Det finns de stora lögnerna. De som förstör, bedrar, sårar och förändrar liv, men sedan finns de där små, vardagliga lögnerna. De som nästan blivit en sorts social olja i maskiner

Det är morgon. Jag står en stund och tittar ut. Inte för att se vad dagen har att erbjuda, utan kanske mer för att samla ihop tankarna innan den börjar på allvar. Vi är där nu. I den där märkliga veckan när ett läsår håller på att ta slut. De vanliga lektionerna är avklarade. Framför oss väntar klassdagar, aktiviteter, avslutningar och de sista samtalen innan ännu en årskull går vidare och ännu ett läsår läggs till handlingarna. Jag har alltid tyckt att den här tiden på året

När man tänker efter är det egentligen ganska märkligt. Vi lever i en tid där nästan allting blivit laddat. Politik. Ekonomi. Skola. Kultur. Sociala medier. Det mesta riskerar att bli en debatt. Men vädret? Vädret är fortfarande ett område där nästan alla känner att de har rätt att ha en åsikt. Och kanske är det därför vi pratar om det så mycket. Inte för att det är ointressant. Utan för att det är gemensamt. Oavsett om man är pensionär, student, vd, sjuksköterska eller högst

Det är tisdag morgon den 9 juni. Regnet hänger i luften. Prognoserna lovar ännu en dag med paraplyväder och grå himmel. Och om jag ska vara ärlig börjar jag bli ganska trött på det nu. För någonstans här i början av juni brukar sommaren göra entré på riktigt. Man börjar tänka på kvällar utomhus. På kaffe i morgonsolen. På gräsklippare som hörs på avstånd. På badplatser, semesterplaner och den där känslan av att livet flyttar ut. Men i år känns det som om sommaren står kvar nå

Vi har fler val, fler skärmar, fler möjligheter och fler bekvämligheter än nästan alla generationer före oss. Ändå är det något som saknas. Det är en märklig känsla. Vi lever i ett av världens rikaste länder. Vi har värme i husen, mat i butikerna, telefoner i fickan, bilar på uppfarten, streamingtjänster i soffan, resmöjligheter som tidigare generationer knappt kunde drömma om och tillgång till nästan all världens kunskap genom en liten skärm. Ändå går många omkring med känsl

Det är måndag morgon den 8 juni. Juni har redan hunnit en bit på väg, trots att det känns som om den precis började. Kanske är det så varje år. Man väntar länge på våren, längtar efter ljuset, räknar dagarna fram till sommaren – och plötsligt står man där och inser att kalendern redan hunnit flera sidor framåt. Ute är det inte speciellt varmt. Snarare kyligt. Jag stod vid fönstret tidigt i morse och möttes av ett landskap som såg ut precis som juni ska se ut. Grönt. Frodigt.

I morse skrev jag om Sverige och nationaldagen. Det kan du läsa här: Varför blir det aldrig riktig fest av Sverige? Det handlade om varför det aldrig riktigt blir den där självklara festen av den. Om varför vi svenskar verkar ha så svårt att fira vårt eget land utan att samtidigt bli lite generade, lite försiktiga, lite osäkra på tonläget. Men under dagen har jag fortsatt att tänka på det där. Och ju mer jag tänker, desto mer landar jag i att det kanske inte bara handlar om v

Det börjar nästan alltid med en kropp. En kvinna i en kanal. En journalist som får ett uppdrag.En försvunnen flicka.Ett låst rum.En skogsdunge. En lägenhet där något gått fruktansvärt fel. Men ganska snart förstår man att den svenska deckaren aldrig bara har handlat om mord. Mordet är ofta bara dörren in. Det verkligt intressanta finns bakom den. Där finns samhället. Där finns klasskillnaderna, ensamheten, kvinnovåldet, maktmissbruket, rasismen, byråkratin, tystnaden, det pol

Det märkliga med Sveriges nationaldag är inte att vi firar den för lite. Det märkliga är att vi verkar lite generade över att fira den alls. Som om vi inte riktigt vet hur man gör. Som om vi står där med flaggan i handen och undrar om vi får vifta med den utan att någon ska missförstå oss. Det finns länder där nationaldagen är självklar. Där den bärs av en stark berättelse om frihet, kamp, revolution, självständighet eller överlevnad. Där man minns ett förtryck man kastade av