Det är lördag morgon. Kaffekoppen står bredvid mig och huset har ännu inte riktigt vaknat. Det är en sådan där morgon då tankarna får röra sig i sin egen takt. Och just idag fastnar jag vid en fråga. Vad är det egentligen som får oss att gå upp på morgonen? När jag var yngre trodde jag att svaret var målen. Att bli färdig. Att komma fram. Att nå nästa steg. Idag tror jag något helt annat. Jag tror att vi människor behöver ett nästa kapitel. Just nu arbetar jag med flera bokpr

Internationella Olympiska Kommittén har beslutat att öppna dörren för en återgång till den internationella idrottsgemenskapen för Ryssland. Det är ett beslut som förtjänar betydligt större debatt än det fått. För bara några år sedan var budskapet glasklart. Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och den ryska olympiska kommitténs agerande i de ockuperade områdena drog idrottsvärlden en tydlig gräns. Sanktionerna skulle visa att den olympiska rörelsen inte kunde forts

Det finns röster som bara sjunger. Och så finns det röster som blir en del av ens liv. När beskedet kom att Bonnie Tyler gått bort stannade jag upp. Jag insåg att det inte bara var en artist som lämnat oss. Det var en röst som funnits med mig ända sedan tonåren. En röst som satte ord på känslor jag själv ännu inte kunde formulera. Vi var många som växte upp med hennes musik. Vi bar på drömmar, osäkerhet, förälskelser och hjärtesorg. Och där fanns Bonnie Tyler. It's a Heartach

Den här morgonen har jag suttit i den där stolen. Med en filt över knäna. Innan solen hunnit fram till balkongen. Bara jag och mina tankar. Tankarna får ett annat djup när de inte behöver tävla med klockan. Under större delen av året är morgnarna fyllda av sådant som ska hinnas med. Tider att passa. Människor att möta. Uppgifter som väntar. Dagar som nästan är färdigskrivna innan de ens har börjat. Då finns sällan utrymme att bara sitta. Att låta blicken vila. Att följa en ta

Det är en konstig känsla jag känner när jag vaknar den här morgonen och vet att jag egentligen inte skulle ha varit här. Jag skulle ha öppnat en hotellgardin någonstans långt hemifrån. Kanske hört ett språk jag inte förstår utanför fönstret. Kanske känt en annan doft i luften. Druckit ett kaffe på ett torg där människor redan var på väg till sina arbeten, medan jag själv bara hade haft en enda uppgift: att upptäcka. I stället sitter jag hemma. Det är inget fel på det. Sommar

Det är torsdag morgon. Ännu en dag börjar med samma konstaterande. Min hemsida ligger fortfarande nere. Med den också bloggen. Jag märker att jag sakta börjar försona mig med tanken att det här faktiskt skulle kunna vara slutet. Att bloggen, som varit en så självklar del av mina morgnar under så många år, kanske aldrig kommer tillbaka. Den tanken hade känts omöjlig för bara några dagar sedan. Nu försöker jag istället acceptera att vissa saker ligger utanför min kontroll. Och

I dag fastnade jag för en ledare i Svenska Dagbladet av Sofia Ek Hallonqvist, vikarierande ledarskribent på SvD:s ledarsida. Ledaren har rubriken, eller åtminstone den bärande formuleringen: ”Ska barns digitala vanor ändras behöver vuxenvärlden samarbeta.” [Läs ledaren i Svenska Dagbladet här: Dagens ledare SVD Texten handlar om åldersgränser för sociala medier, barns digitala vanor och det ansvar som måste delas mellan lagstiftare, föräldrar och de stora techföretagen. Och j

Det är onsdag morgon. Himlen är åter blå. De varma vindarna har hittat tillbaka och sommaren känns plötsligt som sommar igen. Ändå finns det något som skaver. Min hemsida ligger fortfarande nere. Med den också bloggen. Jag trodde nog att den skulle vara tillbaka nu. Att det bara handlade om några timmar eller ett dygn, men nu har det gått längre tid än så och jag märker hur en tanke allt oftare smyger sig på. Tänk om jag aldrig får tillbaka den. Det är en knepig känsla. Inte

Det är tisdag morgon. Egentligen hade jag hoppats att allt skulle vara som vanligt när jag vaknade. Att hemsidan skulle vara tillbaka. Att bloggen skulle leva igen. Men den ligger fortfarande nere. Det har den gjort sedan i går morse. Det finns en teknisk förklaring. Att det kommer att lösa sig. Att någon arbetar med problemet. Ändå är det märkligt hur snabbt en känsla kan smyga sig på. Tänk om den aldrig kommer tillbaka. Det är en ganska otrevlig tanke. Inte för att en hemsi

Det är måndag morgon. En ny vecka ligger framför mig. Jag sitter med en filt över mig. Det är en kylig morgon här inne. Utanför skiner dock solen. Som så många andra måndagar funderar jag över vad den kommer att innehålla. Möten. Samtal. Nya platser. Människor jag ännu inte vet att jag ska träffa. Och så slår det mig hur ofta vi pratar om att vilja göra avtryck. Vi vill åstadkomma något. Bli ihågkomna. Skapa något som består. Det är egentligen en ganska mänsklig längtan. Men