Efter tre års väntan är dagen äntligen här. I dag lämnar berättelsen mig och börjar sitt eget liv hos er. Det är något märkligt med boksläpp. Under en lång tid har berättelsen varit min. Jag har burit den inom mig, skrivit den, tvivlat på den, förändrat den och återvänt till den. Jag har levt med människorna, hört deras röster och följt dem genom Veronas gränder, över torgen och in genom dörrarna till Hotel San Micheli. Men i dag förändras allt. I dag släpps Berättelser från

Det finns platser som först bara är vackra. Och så finns det platser som, efter att man har skrivit en berättelse där, aldrig riktigt blir desamma igen. Den här bilden tog jag i Verona. Ponte Pietra över Adige, det stilla vattnet, de gamla husen och färgerna som nästan känns målade mot den blå himlen. Jag minns hur jag stod där och bara tittade – och hur staden samtidigt fortsatte leva runt omkring mig. När jag ser bilden idag ser jag inte längre bara Verona. Jag ser också Be

En sådan här kväll har jag svårt att inte skriva några rader om Dolly Parton. På något sätt har jag alltid tänkt att Dolly tillhör de där människorna som är odödliga. Inte på det sättet att de aldrig kan bli gamla eller sjuka, utan för att de känns som en självklar del av vår värld. Som om de alltid har funnits där och alltid kommer att finnas kvar. Samtidigt har jag den senaste tiden följt rapporteringen om hennes vacklande hälsa. Jag har sett rubrikerna och förstått att äve

När jag började skriva Berättelser från Hotel San Micheli visste jag ganska snart att handlingen måste utspela sig i Verona. Det var inte bara en vacker kuliss som skulle ge berättelsen en italiensk känsla. Verona blev något mycket mer än så. Den blev en del av berättelsen. Nästan som en egen karaktär. För mig är Verona en stad där tiden verkar röra sig lite långsammare. En plats där historien finns kvar i väggarna, på de smala gatorna och på de små torgen där människor fortf

Jag tycker det är fascinerande med hotell. De är platser där människor bara passerar förbi. Någon kommer med en tung resväska och ett hjärta fullt av förväntningar. Någon annan lämnar ett rum bakom sig med minnen som aldrig kommer att försvinna. I lobbyn möts människor som aldrig skulle ha träffats någon annanstans. Främlingar som för några minuter, några timmar eller några dagar delar samma plats i livet. Det är därför jag alltid har tyckt att hotell bär på så många berättel

Det finns något märkligt i tiden. Vi talar om läskris. Om barn som läser för lite. Om vuxna som inte längre orkar hålla koncentrationen genom en hel bok. Om skärmar, korta klipp och ett samhälle där allt ska gå snabbare. Och samtidigt kommer en bokhöst som nästan svämmar över av berättelser. När SVT går igenom höstens utgivning konstaterar man just detta. Det råder knappast någon brist på böcker. Tvärtom. Det finns romaner, samtidsskildringar, mörker, humor, influencers, unde

Det finns låtar som man lyssnar på. Och så finns det låtar som tar tag i en och förflyttar en. Igår hände det igen. Jag hörde ”Fanfar” med Staffan Hellstrand och på bara några sekunder var jag tillbaka någonstans långt bak i tiden. Till 90-talet. Till en period i livet där musik inte bara var något man lyssnade på – den var något man levde med. På den tiden var Staffan Hellstrand min stora profet. Det är kanske ett stort ord att använda, men det är faktiskt så det kändes. Det

Det finns dagar som inte behöver innehålla något stort för att ändå kännas väldigt betydelsefulla. Idag har varit en sådan dag. En dag med händerna i köket, med dofter som påminner om en annan tid. En dag med inläggning av gurka, paprika och chili. Burkar som fylls med sommarens smaker och som får vänta på att öppnas när hösten och vintern gör entré. Jag älskar skördetiden. Det finns något nästan ursprungligt i det där att ta hand om det som vuxit fram. Att förädla det man od

Det finns ögonblick i ett bokprojekt som betyder mer än andra. Den första meningen. Det sista kapitlet. Punkten som faktiskt får stå kvar. Stunden när man skickar iväg manuset och inser att man inte längre kan ändra någonting. Och så finns den där stunden när boken plötsligt ligger i ens hand. Igår kom den. Det första exemplaret av Berättelser från Hotel San Micheli. Jag har sett omslaget hundratals gånger på en skärm. Jag har läst texten fram och tillbaka, flyttat ord, struk

Det är tid för reflektion. Jag känner det i hela kroppen. Den där tröttheten som inte riktigt handlar om att någonting är fel, utan snarare om att mycket har hänt. Många tankar, många människor, många beslut, många saker som ska hinnas med. Jag är trött. Väldigt trött faktiskt. Men samtidigt nöjd. För det händer roliga saker i mitt liv just nu. Sådant som jag har längtat efter, arbetat för och ibland nästan glömt bort att jag en gång drömde om. Det finns projekt som rör på si