Från ett träningspass på klubben. Det är söndag förmiddag och jag tänker på gårdagen. Vi hade strategidag i Färgelanda Judoklubb. Några människor samlades runt ett bord under några timmar för att prata om hösten, verksamheten, prioriteringar och framtiden. Det fanns en agenda. Det fanns frågor som behövde diskuteras. Det fanns förstås också kaffe, mat, anteckningar och allt det där praktiska som hör en sådan dag till. Men när jag sitter här dagen efter tänker jag att det vikt

Jag på en uteservering framför Arena Di Verona När jag började skriva Berättelser från Hotel San Micheli tänkte jag aldrig särskilt mycket på vilken genre boken tillhörde. Jag ville bara berätta en historia. En berättelse om människor. Om kärlek. Om de val vi gör – och de vi aldrig vågade göra. Om möten som förändrar oss. Om hur vissa platser blir en del av ens liv. Men när boken nu närmar sig utgivning har frågan kommit allt oftare: "Är det en feelgood?" Det naturliga svare

I slutet av augusti släpper jag min femte bok – Berättelser från Hotel San Micheli. Det känns nästan overkligt att kunna skriva de orden. För den här romanen har varit en del av mitt liv länge. Den började ta form redan under 2023. Ett tiotal kapitel skrevs på plats i Verona – på caféer, på hotellrum och på stadens torg. Det gjorde något med berättelsen. Miljöerna blev inte bara en kuliss, utan en del av bokens hjärta. Sedan har manuset fått den tid det behövde. Det har skri

Det är onsdag morgon och om en stund ska jag ge mig iväg till jobbet. Semestern är över, vardagen har återvänt och dagarna börjar fyllas av tider som ska passas och uppgifter som ska göras. Samtidigt finns sommaren fortfarande kvar utanför fönstret. Det är augusti, kvällarna är ännu ljusa och värmen kan stanna länge än. Ändå hände något i går kväll som varje år påminner om att vi är på väg in i en annan del av året. Det var dags för sommarens sista Allsång på Skansen. Jag had

Det finns meningar som man läser och går vidare från och så finns det meningar som stannar. I några dagar har jag gått omkring och tänkt på några ord som ofta tillskrivs Pär Lagerkvist: ”En dag skall du vara en som levde för länge sedan.” Det är egentligen en nästan obehagligt enkel mening. Inga stora ord. Ingen dramatik. Ändå rymmer den nästan allt. En dag kommer någon att tala om vår tid som vi talar om människor som levde förr. Någon kommer att hitta ett gammalt fotografi

Det stod där, enkelt och nästan självklart: KEEP THE FIRE BURNING. Håll elden vid liv. Jag fastnade för orden. För de handlar förstås inte bara om ved, glöd och en eld som sakta riskerar att falna. De handlar om livet. Det finns så mycket inom oss som behöver underhållas. Drömmar. Relationer. Vänskap. Nyfikenhet. Kärlek. Skaparlust. Och ingenting av det kan tas för givet. En eld som lämnas ensam slocknar till slut. Det spelar ingen roll hur starkt den brann från början. Då oc

Det finns berättelser som är så vackra, så sorgliga och så fulländade att de tycks vara skapade av en romanförfattare. Historien om Mitchell och Margaret Henry är en sådan berättelse. Det är precis den sortens historia som jag själv skulle vilja skriva. En berättelse om kärlek, drömmar och förlust. Om ett storslaget hus vid en sjö, en resa som förändrar allt och en man som låter bygga en kyrka till minne av kvinnan han älskade. Skillnaden är att detta inte är någon roman. Det

Det är söndag morgon. Jag sitter utomhus och skriver. Solen håller på att bryta igenom morgondiset och det där lite mjölkiga ljuset börjar långsamt förändras. Kaffet finns förstås inom räckhåll. Och för sextioandra morgonen i rad skriver jag. Men den här gången känns det annorlunda. Det här blir den sista Reflektionen i sommarmorgonen för den här gången. Inte min sista reflektion. Det hoppas jag verkligen inte. Tvärtom. Om de här 62 morgnarna har lärt mig någonting är det hur

Det är lördag morgon och jag har gått och tänkt på en sak sedan i går kväll. Hur väl känner vi egentligen människorna som står oss allra närmast? I går var jag med och firade en vän som fyllt jämnt. En sådan där vän som funnits med under väldigt många år. En människa som man delat så mycket med att man efter ett tag tar för givet att man känner varandra utan och innan. Det blev en väldigt trevlig tillställning. God mat, fint sällskap och framför allt många bra samtal. Precis

Det är fredag morgon. Jag sitter med kaffekoppen och inser att de här sommarmorgonerna börjar bli färre. Sakta men säkert förlikar jag mig med tanken att de här morgonreflektionerna snart går mot sitt slut. Inte för att jag tänker sluta reflektera. Tvärtom. Jag hoppas att jag alltid kommer att ge mig själv tid att stanna upp, tänka efter och sätta ord på det jag ser omkring mig. Och inte heller för att sommaren är slut. Den finns förhoppningsvis kvar ett bra tag till, även om