Jag njuter på en uteservering i Verona hösten 2023. Det finns berättelser som tar tid att skriva Inte för att orden saknas, utan för att de måste få mogna. I slutet av augusti är det äntligen dags. Då släpps min femte bok – Berättelser från Hotel San Micheli. En roman som började ta form redan 2023, där flera kapitel skrevs i Verona, staden där berättelsen utspelar sig. Snart får ni se omslaget, läsa mer om människorna ni kommer att möta och följa resan fram till boksläppet.

På bilden står jag i den stora vita marmortrappan framför Alabama State Capitol i Montgomery. Bilden togs för två år sedan när jag var där med Eric, Victor och Karl. Men just idag, den 6 augusti 2026, får den en alldeles särskild betydelse. För exakt 61 år sedan – den 6 augusti 1965 – satte president Lyndon B. Johnson sin namnteckning under Voting Rights Act. En av de viktigaste medborgarrättslagarna i USA:s historia. Vägen fram till den där namnteckningen hade några månader

Jag är inne i ett sådant där skriv-mood just nu. Ni som skriver vet nog vad jag menar. Orden kommer lite lättare än annars. Tankarna hittar sina vägar och timmarna tenderar att försvinna utan att man riktigt märker det. Ur högtalarna spelar musik, ganska tyst. Inte så att den stör, utan precis lagom för att fylla ut tystnaden. Och just nu är det Buddy Guy. De där första tonerna räcker. Det behövs inte många sekunder innan man vet vem som håller i gitarren. Det där lite råa, n

Det finns ord som känns som om de bär på ett helt liv. Ynnest är ett sådant ord. Jag hör det nästan aldrig längre, men jag använder det själv så ofta som möjlighet ges. Anledningen är att jag tycker om det så mycket. Vi säger att vi hade tur. Att vi hade flyt. Att vi var lyckligt lottade. Men ynnest är något annat. Tur handlar om slump. Ynnest handlar om tacksamhet. Det är att få uppleva något som inte kan tas för givet. Något som känns som en gåva. Att få höra sitt barnbarn

Det är torsdag morgon. Jag vaknade med samma tanke som jag somnade med i går kväll. Dalaborg. Det är märkligt hur vissa platser gör något med en. Vi var där bara en stund, ändå har den gamla borgen inte velat lämna mig. Tvärtom. I natt blev det sent. Inte därför att jag inte kunde sova. Utan därför att jag fastnade. Jag började läsa om Dalaborgs historia. Om varför borgen byggdes på 1300-talet. Om unionsstrider, kungar, belägringar och den strategiska platsen vid Vänern. Den

Förr gjorde vi saker. Nu publicerar vi dem. Det slog mig häromdagen hur svårt det blivit att bara uppleva något utan att samtidigt tänka på hur det skulle kunna delas. En middag. En resa. En konsert. En solnedgång. En kopp kaffe på ett kafé i en stad långt hemifrån. Nästan direkt kommer tanken:Det här borde man lägga upp. Och jag är inte annorlunda själv. Jag skriver. Bloggar. Fotograferar. Delar. Det är en del av mitt liv och mitt arbete. Men ibland undrar jag vad som händer

I dag får jag upp ännu ett minne som är precis två år gammalt. Jag befann mig då tillsammans med Victor, Eric och Karl i New Orleans. En av platserna jag verkligen ville besöka var Louis Armstrong Park. Trots att jag hade varit i New Orleans tidigare hade jag aldrig varit där. För en person som har ägnat en stor del av livet åt musik var det mer än ännu en sevärdhet. Jag ville stå på den plats där några av jazzens djupaste rötter fortfarande går att spåra. Mitt i parken ligge

I dag påminner Facebook mig om en plats där gravarna reser sig över marken – och där New Orleans historia fortfarande tycks röra sig mellan de smala gångarna. I dag får jag upp ett minne som är precis två år gammalt. Då befann jag mig tillsammans med Victor, Eric och Karl i New Orleans. Under vår resa genom den amerikanska södern besökte vi Saint Louis Cemetery No. 1, en plats jag hade varit på tidigare men som ändå kändes annorlunda den här gången. New Orleans är en stad där

Efter det att jag för några dagar sedan hade en morgonreflektion om färgers namn vi inte säger längre blev jag nyfiken. Det inlägget kan du läsa här. När slutade vi egentligen säga brandgul? När blev orange det självklara ordet? Och varför säger vi idag rosa i stället för skär och lila i stället för violett? Det visade sig att svaret inte är så enkelt som att någon en dag bestämde sig. Ordet orange har faktiskt funnits i svenskan ända sedan 1600-talet. Ändå var det brandgul s

Det blev en annorlunda dag i går. Vi åkte till några kyrkogårdar. Dels för att söka efter människor som levde långt före oss och som vi mött genom släktforskningen. Men också för att stanna upp hos dem som en gång var en självklar del av våra egna liv. kyrkogårdar står vackra en sommardag. Solen värmer. Fåglarna sjunger. Träden rör sig långsamt i vinden. Livet pågår överallt omkring oss och mitt i allt det står gravstenarna. Tysta. Stilla. Som små berättelser huggna i sten.