När jag nu fortsätter min bloggserie om "Sverige mellan raderna" så har jag nu kommit fram till del 6. Det finns författare som speglar sin tid. Och så finns det författare som får sin tid att börja spegla sig själv. När man läser svensk litteraturhistoria är det omöjligt att bortse från de kvinnor som inte bara skrev böcker, utan som förändrade vilka erfarenheter som ansågs värda att skildra. De flyttade litteraturens fokus från samhällets yttre makt till människans inre liv

Det är något som skaver när jag läser om AI, teknik, kultur och litteratur just nu. Inte för att jag är emot utveckling. Det har jag aldrig varit. Jag är nyfiken av mig. Jag ser möjligheterna. Jag ser hur AI kan hjälpa människor att formulera sig, söka information, komma vidare, skapa, tänka, organisera och förstå. Jag ser hur det kan spara tid, öppna dörrar och göra sådant möjligt som tidigare tog dagar, veckor eller kanske aldrig blev gjort alls. Men ändå. Det är något som

Det är morgon och jag sitter med solen i ögonen. Det finns något särskilt med sådana morgnar. Ljuset kommer in snett, kaffet smakar lite bättre än vanligt och man får nästan känslan av att dagen redan har bestämt sig för att vara vänlig. Jag sitter där med datorn i knät och känner att det kanske äntligen blir en dag utan regn. Bara det. Efter den senaste tidens skurar, gråväder och fuktiga känsla i luften känns solen nästan som en händelse. Här i Färgelanda verkar det bli en

Det blev en tidig morgon idag också. Redan innan halv fem satt jag ute med kaffekoppen och skrev. Det börjar nästan bli en vana. Sovrummet är nämligen inte längre särskilt bra på att vara sovrum den här tiden på året. Det är för ljust. Alldeles för ljust. Och dessutom har det förvandlats till något som mest påminner om ett litet "djungel room". Trots att vi bor mitt inne i samhället känns det ibland som om naturen bestämt sig för att flytta in. Utanför fönstret pågår fågelkon

Det är midsommarafton. Den där dagen som vi har pratat om, planerat för och längtat efter i veckor. Och ändå ser den inte riktigt ut som man hade tänkt sig. Det där vykortet av svensk sommar med blå himmel, solsken och vita moln verkar ha tagit en annan väg även år. Det gråa har stannat kvar. Nu sägs det att regnet är på väg också. Men kanske är det inte vädret jag tänker mest på denna morgon. Jag tänker på sömnen. I natt sov jag som jag inte gjort på länge. Jag la mig tidigt

Det är morgonen före midsommarafton. Om några timmar stänger jag av datorn, lämnar arbetet bakom mig och går på semester. Det känns nästan lite overkligt. Varje år är det likadant. Under vintern känns sommaren avlägsen. Något som finns långt där framme bortom mörka morgnar, fulla kalendrar och långa arbetsveckor. Sedan kommer våren, tempot ökar och plötsligt står man här. På tröskeln. Mellan det som varit och det som väntar. Jag sitter ute och funderar över läsåret som gått.

Det är onsdag morgon i midsommarveckan. Om två dagar kommer Sverige att göra det som Sverige alltid gör vid den här tiden på året. Vi kommer att resa, handla lite för mycket mat, hoppas på uppehållsväder och samlas kring bord där människor mötts många gånger tidigare. Och medan jag sitter med morgonkaffet slår det mig att det finns något märkligt med midsommar. Trots att det kanske är vår mest älskade högtid har våra största författare sällan skrivit om själva midsommarfirand

Ingen säger att man vill höra skvaller. Ändå händer det något med kroppen när någon sänker rösten och säger: “Har du hört…?” Vi kanske låtsas att vi inte bryr oss. Vi kanske säger att sådant där inte angår oss. Vi kanske till och med gör en liten moralisk markering och säger att folk borde få ha sina liv ifred. Men sedan lutar vi oss ändå lite närmare. Det är mänskligt. Inte alltid vackert. Inte alltid särskilt hedervärt. Men mänskligt. Skvaller har alltid funnits. Långt inna

Det är tisdag morgon i midsommarveckan. Om bara några dagar kommer människor över hela landet att ge sig av mot sommarstugor, campingplatser, skärgårdsöar, släktgårdar och trädgårdar. Bord ska dukas. Jordgubbar köpas. Potatis kokas. Kanske ska en midsommarstång resas, men det finns något med midsommar som jag tror att många aldrig riktigt tänker på. Midsommar är förmodligen Sveriges minst religiösa stora högtid. Julen har sina kristna rötter. Påsken likaså. Nationaldagen hand

Det finns en stund som alltid återkommer. Den kommer efteråt. Efter att rösterna tystnat. Efter att dörren stängts. Efter att allt som nyss fyllde rummet med liv plötsligt är borta. Jag känner igen den direkt. Den kan komma efter en träning. Efter en spelning. Efter en kväll med människor som betyder något. Eller bara efter en helt vanlig dag som ändå innehöll mer än man först tänkte. Och så står man där. Kvar. Jag tycker att det är speciellt med den där tystnaden. Den är int