Nu startar den - Bloggen om det sista vykortet från Manhattan
- Tommy Widekärr
- 11 jan.
- 2 min läsning
Uppdaterat: för 1 dag sedan
Den 29 januari släpper jag romanen Sista vykortet från Manhattan. Det där berättelsen är snart inte längre bara mitt arbete, utan något som ska möta sina läsare.
Det finns fortfarande tid kvar innan dess och jag har bestämt mig för att använda den tiden väl.
Under dagarna i Alicante, bland promenader och stilla morgnar, började jag skriva på något som länge funnits i bakgrunden. En separat blogg inför släppet av boken.
Inte om handlingen. Inte om lansering. Utan om allt runt omkring.
Hur en bok blir till. Varför vissa berättelser inte släpper taget. Hur en röst långsamt hittar sin form och varför man ibland måste skriva sig fram till det man egentligen inte vill se.
Jag skrev under dessa dagarna om processen bakom romanen. Om Jaxon. Om brevet som form. Om självupptagenhet, språk och strykningar. Om varför Manhattan egentligen inte är en plats – utan ett tillstånd.
Det är texter som inte hör hemma i romanen, men som ändå är en del av den.
Här har tempot varit ett annat. Ljuset mjukare. Tankarna mindre brådstörtade.
Det har gett utrymme för reflektion. För att skriva långsamt. För att formulera sådant som inte behöver bli färdigt – men som behöver bli sagt.
Den här helgen släpper jag det första inlägget i den bloggen. Ett stillsamt avstamp. Inget avslöjande. Bara en öppning.
Om du vill följa vägen fram till Sista vykortet från Manhattan – inte som handling, utan som process –då börjar det här.
Vissa böcker börjar inte med första kapitlet. De börjar i väntan.