Skönt att landa. Från flygplatsen rullade vi rakt in i verkligheten – snö i motvind. Efter dagar av ljus, värme och öppna dörrar möttes vi av kalla vindar och vinterblek himmel. Kontraster. Afrika i kroppen, Västsverige i ansiktet. Det är nästan som om världen vill påminna mig om att allt har sin tid. Solen. Resan. Hemkomsten. Och ändå. Det är fint att komma hem. Ikväll kom Eric. Vi spelade. Det behövdes inte mer än så. Han började med Clapton. Sedan gled vi över i John Mayer

Det finns låtar som låter enkla, som nästan låter som ett påstående. If it makes you happy. Som om det vore ett argument. Som om det vore tillräckligt. Men Sheryl Crow skrev aldrig en lycklig låt här. Hon skrev en ärlig. Jag har återvänt till den många gånger. Ofta utan att tänka på det. Den har bara funnits där. I bilen. I bakgrunden. Som ett slags lågmält sällskap. Och varje gång slår det mig hur skoningslös den är. För det är inte en låt om att välja rätt. Det är en låt om

Det finns människor som inte skriver musik. Inte sjunger. Inte ens vet om att de gör något alls. Ändå sätter de spår som blir till låtar. Pattie Boyd  är en sådan människa och ju mer jag tänker på henne, desto tydligare blir det hur en enda människa kan dra linjer rakt genom musikhistorien – utan att själv hålla i ett instrument. Hon kliver in i början av sextiotalet som modell. Swinging London. Ett ansikte som fångar något nytt: inte glamour i gammal mening, utan ett slags s

Fredag morgon… Jag är ensam i mina rum. På Mallorca lever livet för fullt låter rapporten, men här råder tystnad. Innan frukost skriver...

Jag minns en gång i musiksalen. En elev lutade sig över gitarren och frågade med den där nyfikna blicken: ”Tommy, vilket är ditt...

Det finns låtar som stannar kvar i kroppen. Inte för att de var störst på topplistorna, utan för att de klev in i ens liv vid precis rätt...

Jag höll mig vaken genom natten. Inte för att jag ville, för det var på tok för varmt och tankarna behövde få gå några varv till. Så jag...