Det är lördag morgon den 4 juli. På andra sidan Atlanten firar man självständighetsdagen. Flaggor hissas, fyrverkerier förbereds och människor samlas för att fira friheten. Jag sitter med en kopp kaffe och tänker på ett helt annat slags frihet. Den som inte handlar om nationer. Utan om människor. För ett år sedan befann jag mig i USA. Vi reste genom några av de mest fantastiska landskap jag någonsin upplevt. Vi körde genom nationalparker, följde Stilla havets kust och lät var

Bilden tagen på dagen för ett år sedan när vi tillslut kom fram till San Fransisco. Det är fredag morgon. Himlen är grå. Nästan på samma sätt som den var för exakt ett år sedan när vi körde över Golden Gate-bron. Jag minns den dagen så väl. Vi hade tillbringat några dagar i Oregons mäktiga landskap. Därefter följde Kaliforniens kust, med dramatiska klippor, vindpinade stränder och vyer som nästan såg overkliga ut. Mil efter mil av natur som tog andan ur en. Sedan väntade San

Dagarna i Karlstad har inte bara har varit en liten resa. De har varit ett avbrott och det behöver man. Inte för att man är trött på livet där hemma. Utan för att man behöver få se det på lite avstånd. Jag har promenerat utan att ha bråttom. Suttit länge på kaféer med skrivblock eller datorn framför mig. Skrivit. Tittat. Och kanske viktigast av allt – låtit tankarna få gå i sin egen takt. Vi lever i en tid där nästan varje minut vill bli använd till något. Det ska presteras,

Det har blivit juli. Jag har bestämt mig för att juli är en fantastisk skrivmånad. Inte för att orden kommer lättare. Utan för att intrycken gör det. En promenad genom en stad. En kopp kaffe på ett torg. Ett samtal med en bror. En tidningsartikel som väcker en tanke. Bra texter börjar ofta långt innan man sätter sig vid tangentbordet. Den här morgonen är mulen här i Karlstad. Jag sitter framför fönstret och tittar ut över hustaken. Jag känner hur det drar in sval och frisk lu

Idag har jag haft min arbetsplats under bar himmel. Ingen kontorsstol. Inga väggar. Bara skuggan från de stora träden, fågelsången och en bänk med utsikt mot en författare som fortfarande har något att säga, långt efter att hennes egen penna tystnat. Jag är mycket medveten om hur mycket platsen faktiskt betyder för skrivandet. Inte för att orden blir bättre av sig själva, utan för att tankarna får mer utrymme. De behöver inte trängas med notiser, möten eller måsten. De får va

Det är tisdag morgon och solen har redan tagit plats över Karlstad. Brorsan och jag har precis ätit frukost tillsammans. Nu har han åkt till jobbet och lägenheten har blivit alldeles tyst, förutom fläkten som surrar. Kvar är jag. Och en hel dag som ingen annan än jag bestämmer över. Jag tycker om den känslan. Det är befriande i att inte ha en plan som måste följas. Att kunna låta nyfikenheten bestämma riktningen. Kanske blir det några timmar framför datorn. Kanske hittar jag

Det är måndag morgon. Kaffet är urdrucket, väskan står packad och om en liten stund är det dags att ge sig av. Jag tycker om den där känslan. Att vara på väg. Inte för att komma bort. Utan för att bryta vardagen en stund. Det finns något med vägar som alltid får tankarna att röra sig lite friare. Det är som om man lämnar en del av bruset bakom sig redan när bilen börjar rulla. Semestern har redan gett mig något jag behövde. Lugn. Tid. Morgnar utan stress. Och nu känns det fak

Det är sen söndagskväll när jag skriver det här. Utanför har sommaren börjat tystna för dagen och jag sitter med en text som egentligen borde ha varit klar för länge sedan. Serien Sverige mellan raderna tog jag fram redan i våras. Då fanns idéerna, rubrikerna och riktningen. Flera av inläggen skrev jag ganska direkt, nästan i ett svep. Men just det här blev liggande. Kanske för att Stockholm är större än Stockholm. När jag nu återvänder till ämnet märker jag att det fått mig

Det är sista söndagen i juni. De senaste dagarna har sommaren visat sig från sin allra varmaste sida. Värmen har legat tung över dagarna och nätterna, och fortfarande är det nästan outhärdligt varmt inne i huset. Men när jag öppnar dörren den här morgonen möts jag av något annat. Luften är sval. Frisk. Nästan krispig. Det känns som om naturen själv har tagit ett djupt andetag under natten. Och vet ni? Jag känner ingen längtan efter svalare somrar. Vi lever i ett land där kyla

Det är lördag morgon. Kaffekoppen står bredvid mig och huset är fortfarande tyst. Men mina tankar är kvar i går. Vi hämtade Leon och åkte direkt till Fjordfestivalen i Uddevalla. För honom var allt spännande. Människorna. Musiken. Äventyrsområdet. Glassen. Alla intryck som bara en sommardag kan bjuda på. Sedan fortsatte dagen hemma med lek, prat, mat och allt det där som inte behöver planeras för att bli bra. Sådana där timmar som bara flyter på när man trivs tillsammans. Och