Det finns något märkligt i tiden. Vi talar om läskris. Om barn som läser för lite. Om vuxna som inte längre orkar hålla koncentrationen genom en hel bok. Om skärmar, korta klipp och ett samhälle där allt ska gå snabbare. Och samtidigt kommer en bokhöst som nästan svämmar över av berättelser. När SVT går igenom höstens utgivning konstaterar man just detta. Det råder knappast någon brist på böcker. Tvärtom. Det finns romaner, samtidsskildringar, mörker, humor, influencers, unde

Det finns låtar som man lyssnar på. Och så finns det låtar som tar tag i en och förflyttar en. Igår hände det igen. Jag hörde ”Fanfar” med Staffan Hellstrand och på bara några sekunder var jag tillbaka någonstans långt bak i tiden. Till 90-talet. Till en period i livet där musik inte bara var något man lyssnade på – den var något man levde med. På den tiden var Staffan Hellstrand min stora profet. Det är kanske ett stort ord att använda, men det är faktiskt så det kändes. Det

Det finns dagar som inte behöver innehålla något stort för att ändå kännas väldigt betydelsefulla. Idag har varit en sådan dag. En dag med händerna i köket, med dofter som påminner om en annan tid. En dag med inläggning av gurka, paprika och chili. Burkar som fylls med sommarens smaker och som får vänta på att öppnas när hösten och vintern gör entré. Jag älskar skördetiden. Det finns något nästan ursprungligt i det där att ta hand om det som vuxit fram. Att förädla det man od

Det finns ögonblick i ett bokprojekt som betyder mer än andra. Den första meningen. Det sista kapitlet. Punkten som faktiskt får stå kvar. Stunden när man skickar iväg manuset och inser att man inte längre kan ändra någonting. Och så finns den där stunden när boken plötsligt ligger i ens hand. Igår kom den. Det första exemplaret av Berättelser från Hotel San Micheli. Jag har sett omslaget hundratals gånger på en skärm. Jag har läst texten fram och tillbaka, flyttat ord, struk

Det är tid för reflektion. Jag känner det i hela kroppen. Den där tröttheten som inte riktigt handlar om att någonting är fel, utan snarare om att mycket har hänt. Många tankar, många människor, många beslut, många saker som ska hinnas med. Jag är trött. Väldigt trött faktiskt. Men samtidigt nöjd. För det händer roliga saker i mitt liv just nu. Sådant som jag har längtat efter, arbetat för och ibland nästan glömt bort att jag en gång drömde om. Det finns projekt som rör på si

Föreningsliv bygger på människor som använder en ledig lördag till att tillsammans försöka göra någonting bättre för andra. Den tanken följer mig denna måndagsmorgon när jag ser tillbaka på lördagens strategidag i Färgelanda Judoklubb. Runt bordet satt människor som hade kunnat använda dagen till så mycket annat. Alla har vi arbeten, familjer, hem och egna liv som behöver vår tid. Ändå samlades vi för att prata om klubbens framtid, höstens verksamhet och det som behöver göras

Den här boken började skrivas under 2023. Jag visste ganska tidigt att jag hade hittat en historia som betydde något alldeles extra för mig. Den följde med mig till Verona, där ett tiotal kapitel växte fram. På caféer, på hotellrum och på torg där människor passerade medan berättelsen sakta tog form. Verona blev inte bara platsen där romanen utspelar sig. Den blev också platsen där den föddes. Men en bok har sitt eget tempo. Ibland behöver den få vila. Få omarbetas. Få mogna

Från ett träningspass på klubben. Det är söndag förmiddag och jag tänker på gårdagen. Vi hade strategidag i Färgelanda Judoklubb. Några människor samlades runt ett bord under några timmar för att prata om hösten, verksamheten, prioriteringar och framtiden. Det fanns en agenda. Det fanns frågor som behövde diskuteras. Det fanns förstås också kaffe, mat, anteckningar och allt det där praktiska som hör en sådan dag till. Men när jag sitter här dagen efter tänker jag att det vikt

Jag på en uteservering framför Arena Di Verona När jag började skriva Berättelser från Hotel San Micheli tänkte jag aldrig särskilt mycket på vilken genre boken tillhörde. Jag ville bara berätta en historia. En berättelse om människor. Om kärlek. Om de val vi gör – och de vi aldrig vågade göra. Om möten som förändrar oss. Om hur vissa platser blir en del av ens liv. Men när boken nu närmar sig utgivning har frågan kommit allt oftare: "Är det en feelgood?" Det naturliga svare

I slutet av augusti släpper jag min femte bok – Berättelser från Hotel San Micheli. Det känns nästan overkligt att kunna skriva de orden. För den här romanen har varit en del av mitt liv länge. Den började ta form redan under 2023. Ett tiotal kapitel skrevs på plats i Verona – på caféer, på hotellrum och på stadens torg. Det gjorde något med berättelsen. Miljöerna blev inte bara en kuliss, utan en del av bokens hjärta. Sedan har manuset fått den tid det behövde. Det har skri