Idag har jag haft min arbetsplats under bar himmel. Ingen kontorsstol. Inga väggar. Bara skuggan från de stora träden, fågelsången och en bänk med utsikt mot en författare som fortfarande har något att säga, långt efter att hennes egen penna tystnat. Jag är mycket medveten om hur mycket platsen faktiskt betyder för skrivandet. Inte för att orden blir bättre av sig själva, utan för att tankarna får mer utrymme. De behöver inte trängas med notiser, möten eller måsten. De får va

Det är tisdag morgon och solen har redan tagit plats över Karlstad. Brorsan och jag har precis ätit frukost tillsammans. Nu har han åkt till jobbet och lägenheten har blivit alldeles tyst, förutom fläkten som surrar. Kvar är jag. Och en hel dag som ingen annan än jag bestämmer över. Jag tycker om den känslan. Det är befriande i att inte ha en plan som måste följas. Att kunna låta nyfikenheten bestämma riktningen. Kanske blir det några timmar framför datorn. Kanske hittar jag

Det är måndag morgon. Kaffet är urdrucket, väskan står packad och om en liten stund är det dags att ge sig av. Jag tycker om den där känslan. Att vara på väg. Inte för att komma bort. Utan för att bryta vardagen en stund. Det finns något med vägar som alltid får tankarna att röra sig lite friare. Det är som om man lämnar en del av bruset bakom sig redan när bilen börjar rulla. Semestern har redan gett mig något jag behövde. Lugn. Tid. Morgnar utan stress. Och nu känns det fak

Det är sen söndagskväll när jag skriver det här. Utanför har sommaren börjat tystna för dagen och jag sitter med en text som egentligen borde ha varit klar för länge sedan. Serien Sverige mellan raderna tog jag fram redan i våras. Då fanns idéerna, rubrikerna och riktningen. Flera av inläggen skrev jag ganska direkt, nästan i ett svep. Men just det här blev liggande. Kanske för att Stockholm är större än Stockholm. När jag nu återvänder till ämnet märker jag att det fått mig

Det är sista söndagen i juni. De senaste dagarna har sommaren visat sig från sin allra varmaste sida. Värmen har legat tung över dagarna och nätterna, och fortfarande är det nästan outhärdligt varmt inne i huset. Men när jag öppnar dörren den här morgonen möts jag av något annat. Luften är sval. Frisk. Nästan krispig. Det känns som om naturen själv har tagit ett djupt andetag under natten. Och vet ni? Jag känner ingen längtan efter svalare somrar. Vi lever i ett land där kyla

Det är lördag morgon. Kaffekoppen står bredvid mig och huset är fortfarande tyst. Men mina tankar är kvar i går. Vi hämtade Leon och åkte direkt till Fjordfestivalen i Uddevalla. För honom var allt spännande. Människorna. Musiken. Äventyrsområdet. Glassen. Alla intryck som bara en sommardag kan bjuda på. Sedan fortsatte dagen hemma med lek, prat, mat och allt det där som inte behöver planeras för att bli bra. Sådana där timmar som bara flyter på när man trivs tillsammans. Och

Det har blivit några varv till idag med Keith Urbans nya album Flow State. Framför allt Summer Breeze. Den har liksom lagt sig över den här sommaren. Jag märker hur jag söker mig tillbaka till den gång på gång, ungefär som man återvänder till samma badplats eller samma café under en semester. Vissa låtar blir inte bara musik. De blir en plats. Jag började fundera på varför. Albumet är egentligen ganska ovanligt. Keith Urban, som de flesta förknippar med modern country, har va

Det är fredag morgon. Sommaren känns plötsligt som om den har börjat på riktigt. Jag satt och funderade på det där med sommarlåtar förut. Inte sommarplågorna. Inte de där låtarna som spelas sönder på radio och sedan försvinner lika snabbt som de kom. Jag tänker på de andra låtarna. De som man själv hittar. De som av någon anledning fastnar just den sommaren och sedan aldrig riktigt lämnar en. Jag tror att vi alla har sådana. Låtar som inte bara påminner om en sommar. De blir

Det är en solig torsdagsmorgon. Solen värmer redan balkongen. Det finns morgnar då man nästan känner hur kroppen svarar på ljuset. Det här är en sådan morgon. Jag har tänkt en del den senaste veckan. De senaste åren har jag haft en vana att så fort semestern börjat har vi gett oss av. Väskorna har varit packade långt i förväg och redan efter någon dag har vi varit på väg mot USA, Italien eller någon annan plats där nya upplevelser väntat. I år blev det inte så. Om jag ska va

Det är morgon igen. En semestermorgon dessutom. En sådan där morgon som egentligen inte kräver någonting av mig. Ingen väckarklocka som tvingar upp kroppen. Ingen arbetsdag som står och väntar med sin lista av lektioner, möten, tider och ansvar. Inga elever som ska mötas i dörren, inga salar som ska låsas upp, inga saker som måste hända innan klockan åtta. Ändå sitter jag här. Med kaffet. Med texten. Med morgonen. Och jag märker att jag mår bra av det. Det kan låta motsägelse

Det är eftermiddag. Jag har satt mig ute i skuggan med dagens Svenska Dagbladet. Det är en sådan där stund då dagen har hunnit få kropp. Morgonen är passerad, det mest akuta är gjort, och värmen ligger som ett mjukt lock över alltihop. Det är skönt att sitta i skuggan. Inte för att fly solen, utan för att kunna stanna kvar i den här dagen en stund till. Kaffet står bredvid mig. Någonstans hörs ljudet av sommar. Fåglar, en bil på avstånd, kanske någon som klipper gräs. Sverige

Det är morgon. Kaffekoppen står bredvid mig. Sommaren har kommit så långt att dagarna nästan flyter ihop. Fåglarna hörs genom det öppna fönstret och världen känns, åtminstone för en stund, lite långsammare. Jag fastnade nyss i ett klipp på sociala medier. Ett sådant där klipp som egentligen handlar om något ganska enkelt men som snabbt växer till något större. Diskussionen handlade om åldersskillnader i relationer. Inte om tvång. Inte om maktmissbruk. Inte om olagligheter. Ba

Det är morgon och jag fastnar i en siffra. Förra veckan släppte Skolverket en ganska tung påminnelse: nästan var femte elev i årskurs fyra i Sverige har inte grundläggande läsförståelse. Samtidigt visar Skolverkets fördjupade analys av Pirls 2021 att tiden för läsning och läsaktiviteter i skolan har minskat med drygt en timme i veckan jämfört med 2011. Det är en sådan där uppgift man lätt kan läsa förbi. Den hamnar i flödet bland allt annat. Väder. Politik. Sport. AI. Världsl

När jag nu fortsätter min bloggserie om "Sverige mellan raderna" så har jag nu kommit fram till del 6. Det finns författare som speglar sin tid. Och så finns det författare som får sin tid att börja spegla sig själv. När man läser svensk litteraturhistoria är det omöjligt att bortse från de kvinnor som inte bara skrev böcker, utan som förändrade vilka erfarenheter som ansågs värda att skildra. De flyttade litteraturens fokus från samhällets yttre makt till människans inre liv

Det är något som skaver när jag läser om AI, teknik, kultur och litteratur just nu. Inte för att jag är emot utveckling. Det har jag aldrig varit. Jag är nyfiken av mig. Jag ser möjligheterna. Jag ser hur AI kan hjälpa människor att formulera sig, söka information, komma vidare, skapa, tänka, organisera och förstå. Jag ser hur det kan spara tid, öppna dörrar och göra sådant möjligt som tidigare tog dagar, veckor eller kanske aldrig blev gjort alls. Men ändå. Det är något som

Det är morgon och jag sitter med solen i ögonen. Det finns något särskilt med sådana morgnar. Ljuset kommer in snett, kaffet smakar lite bättre än vanligt och man får nästan känslan av att dagen redan har bestämt sig för att vara vänlig. Jag sitter där med datorn i knät och känner att det kanske äntligen blir en dag utan regn. Bara det. Efter den senaste tidens skurar, gråväder och fuktiga känsla i luften känns solen nästan som en händelse. Här i Färgelanda verkar det bli en

Det blev en tidig morgon idag också. Redan innan halv fem satt jag ute med kaffekoppen och skrev. Det börjar nästan bli en vana. Sovrummet är nämligen inte längre särskilt bra på att vara sovrum den här tiden på året. Det är för ljust. Alldeles för ljust. Och dessutom har det förvandlats till något som mest påminner om ett litet "djungel room". Trots att vi bor mitt inne i samhället känns det ibland som om naturen bestämt sig för att flytta in. Utanför fönstret pågår fågelkon

Det är midsommarafton. Den där dagen som vi har pratat om, planerat för och längtat efter i veckor. Och ändå ser den inte riktigt ut som man hade tänkt sig. Det där vykortet av svensk sommar med blå himmel, solsken och vita moln verkar ha tagit en annan väg även år. Det gråa har stannat kvar. Nu sägs det att regnet är på väg också. Men kanske är det inte vädret jag tänker mest på denna morgon. Jag tänker på sömnen. I natt sov jag som jag inte gjort på länge. Jag la mig tidigt

Det är morgonen före midsommarafton. Om några timmar stänger jag av datorn, lämnar arbetet bakom mig och går på semester. Det känns nästan lite overkligt. Varje år är det likadant. Under vintern känns sommaren avlägsen. Något som finns långt där framme bortom mörka morgnar, fulla kalendrar och långa arbetsveckor. Sedan kommer våren, tempot ökar och plötsligt står man här. På tröskeln. Mellan det som varit och det som väntar. Jag sitter ute och funderar över läsåret som gått.

Det är onsdag morgon i midsommarveckan. Om två dagar kommer Sverige att göra det som Sverige alltid gör vid den här tiden på året. Vi kommer att resa, handla lite för mycket mat, hoppas på uppehållsväder och samlas kring bord där människor mötts många gånger tidigare. Och medan jag sitter med morgonkaffet slår det mig att det finns något märkligt med midsommar. Trots att det kanske är vår mest älskade högtid har våra största författare sällan skrivit om själva midsommarfirand