Blogg

Det är lördag morgon. Kaffekoppen står bredvid mig och huset är fortfarande tyst. Men mina tankar är kvar i går. Vi hämtade Leon och åkte direkt till Fjordfestivalen i Uddevalla. För honom var allt spännande. Människorna. Musiken. Äventyrsområdet. Glassen. Alla intryck som bara en sommardag kan bjuda på. Sedan fortsatte dagen hemma med lek, prat, mat och allt det där som inte behöver planeras för att bli bra. Sådana där timmar som bara flyter på när man trivs tillsammans. Och

Det har blivit några varv till idag med Keith Urbans nya album Flow State. Framför allt Summer Breeze. Den har liksom lagt sig över den här sommaren. Jag märker hur jag söker mig tillbaka till den gång på gång, ungefär som man återvänder till samma badplats eller samma café under en semester. Vissa låtar blir inte bara musik. De blir en plats. Jag började fundera på varför. Albumet är egentligen ganska ovanligt. Keith Urban, som de flesta förknippar med modern country, har va

Det är fredag morgon. Sommaren känns plötsligt som om den har börjat på riktigt. Jag satt och funderade på det där med sommarlåtar förut. Inte sommarplågorna. Inte de där låtarna som spelas sönder på radio och sedan försvinner lika snabbt som de kom. Jag tänker på de andra låtarna. De som man själv hittar. De som av någon anledning fastnar just den sommaren och sedan aldrig riktigt lämnar en. Jag tror att vi alla har sådana. Låtar som inte bara påminner om en sommar. De blir

Det är en solig torsdagsmorgon. Solen värmer redan balkongen. Det finns morgnar då man nästan känner hur kroppen svarar på ljuset. Det här är en sådan morgon. Jag har tänkt en del den senaste veckan. De senaste åren har jag haft en vana att så fort semestern börjat har vi gett oss av. Väskorna har varit packade långt i förväg och redan efter någon dag har vi varit på väg mot USA, Italien eller någon annan plats där nya upplevelser väntat. I år blev det inte så. Om jag ska va

Det är morgon igen. En semestermorgon dessutom. En sådan där morgon som egentligen inte kräver någonting av mig. Ingen väckarklocka som tvingar upp kroppen. Ingen arbetsdag som står och väntar med sin lista av lektioner, möten, tider och ansvar. Inga elever som ska mötas i dörren, inga salar som ska låsas upp, inga saker som måste hända innan klockan åtta. Ändå sitter jag här. Med kaffet. Med texten. Med morgonen. Och jag märker att jag mår bra av det. Det kan låta motsägelse

Det är eftermiddag. Jag har satt mig ute i skuggan med dagens Svenska Dagbladet. Det är en sådan där stund då dagen har hunnit få kropp. Morgonen är passerad, det mest akuta är gjort, och värmen ligger som ett mjukt lock över alltihop. Det är skönt att sitta i skuggan. Inte för att fly solen, utan för att kunna stanna kvar i den här dagen en stund till. Kaffet står bredvid mig. Någonstans hörs ljudet av sommar. Fåglar, en bil på avstånd, kanske någon som klipper gräs. Sverige

Det är morgon. Kaffekoppen står bredvid mig. Sommaren har kommit så långt att dagarna nästan flyter ihop. Fåglarna hörs genom det öppna fönstret och världen känns, åtminstone för en stund, lite långsammare. Jag fastnade nyss i ett klipp på sociala medier. Ett sådant där klipp som egentligen handlar om något ganska enkelt men som snabbt växer till något större. Diskussionen handlade om åldersskillnader i relationer. Inte om tvång. Inte om maktmissbruk. Inte om olagligheter. Ba

Det är morgon och jag fastnar i en siffra. Förra veckan släppte Skolverket en ganska tung påminnelse: nästan var femte elev i årskurs fyra i Sverige har inte grundläggande läsförståelse. Samtidigt visar Skolverkets fördjupade analys av Pirls 2021 att tiden för läsning och läsaktiviteter i skolan har minskat med drygt en timme i veckan jämfört med 2011. Det är en sådan där uppgift man lätt kan läsa förbi. Den hamnar i flödet bland allt annat. Väder. Politik. Sport. AI. Världsl

När jag nu fortsätter min bloggserie om "Sverige mellan raderna" så har jag nu kommit fram till del 6. Det finns författare som speglar sin tid. Och så finns det författare som får sin tid att börja spegla sig själv. När man läser svensk litteraturhistoria är det omöjligt att bortse från de kvinnor som inte bara skrev böcker, utan som förändrade vilka erfarenheter som ansågs värda att skildra. De flyttade litteraturens fokus från samhällets yttre makt till människans inre liv

Det är något som skaver när jag läser om AI, teknik, kultur och litteratur just nu. Inte för att jag är emot utveckling. Det har jag aldrig varit. Jag är nyfiken av mig. Jag ser möjligheterna. Jag ser hur AI kan hjälpa människor att formulera sig, söka information, komma vidare, skapa, tänka, organisera och förstå. Jag ser hur det kan spara tid, öppna dörrar och göra sådant möjligt som tidigare tog dagar, veckor eller kanske aldrig blev gjort alls. Men ändå. Det är något som

Det är morgon och jag sitter med solen i ögonen. Det finns något särskilt med sådana morgnar. Ljuset kommer in snett, kaffet smakar lite bättre än vanligt och man får nästan känslan av att dagen redan har bestämt sig för att vara vänlig. Jag sitter där med datorn i knät och känner att det kanske äntligen blir en dag utan regn. Bara det. Efter den senaste tidens skurar, gråväder och fuktiga känsla i luften känns solen nästan som en händelse. Här i Färgelanda verkar det bli en

Det blev en tidig morgon idag också. Redan innan halv fem satt jag ute med kaffekoppen och skrev. Det börjar nästan bli en vana. Sovrummet är nämligen inte längre särskilt bra på att vara sovrum den här tiden på året. Det är för ljust. Alldeles för ljust. Och dessutom har det förvandlats till något som mest påminner om ett litet "djungel room". Trots att vi bor mitt inne i samhället känns det ibland som om naturen bestämt sig för att flytta in. Utanför fönstret pågår fågelkon

Det är midsommarafton. Den där dagen som vi har pratat om, planerat för och längtat efter i veckor. Och ändå ser den inte riktigt ut som man hade tänkt sig. Det där vykortet av svensk sommar med blå himmel, solsken och vita moln verkar ha tagit en annan väg även år. Det gråa har stannat kvar. Nu sägs det att regnet är på väg också. Men kanske är det inte vädret jag tänker mest på denna morgon. Jag tänker på sömnen. I natt sov jag som jag inte gjort på länge. Jag la mig tidigt

Det är morgonen före midsommarafton. Om några timmar stänger jag av datorn, lämnar arbetet bakom mig och går på semester. Det känns nästan lite overkligt. Varje år är det likadant. Under vintern känns sommaren avlägsen. Något som finns långt där framme bortom mörka morgnar, fulla kalendrar och långa arbetsveckor. Sedan kommer våren, tempot ökar och plötsligt står man här. På tröskeln. Mellan det som varit och det som väntar. Jag sitter ute och funderar över läsåret som gått.

Ingen säger att man vill höra skvaller. Ändå händer det något med kroppen när någon sänker rösten och säger: “Har du hört…?” Vi kanske låtsas att vi inte bryr oss. Vi kanske säger att sådant där inte angår oss. Vi kanske till och med gör en liten moralisk markering och säger att folk borde få ha sina liv ifred. Men sedan lutar vi oss ändå lite närmare. Det är mänskligt. Inte alltid vackert. Inte alltid särskilt hedervärt. Men mänskligt. Skvaller har alltid funnits. Långt inna

Det är tisdag morgon i midsommarveckan. Om bara några dagar kommer människor över hela landet att ge sig av mot sommarstugor, campingplatser, skärgårdsöar, släktgårdar och trädgårdar. Bord ska dukas. Jordgubbar köpas. Potatis kokas. Kanske ska en midsommarstång resas, men det finns något med midsommar som jag tror att många aldrig riktigt tänker på. Midsommar är förmodligen Sveriges minst religiösa stora högtid. Julen har sina kristna rötter. Påsken likaså. Nationaldagen hand

Det finns en stund som alltid återkommer. Den kommer efteråt. Efter att rösterna tystnat. Efter att dörren stängts. Efter att allt som nyss fyllde rummet med liv plötsligt är borta. Jag känner igen den direkt. Den kan komma efter en träning. Efter en spelning. Efter en kväll med människor som betyder något. Eller bara efter en helt vanlig dag som ändå innehöll mer än man först tänkte. Och så står man där. Kvar. Jag tycker att det är speciellt med den där tystnaden. Den är int

Det är måndag morgon. Midsommarveckan har börjat. Bara det känns nästan märkligt att skriva. För inte så länge sedan stod vi där i januari och tittade ut över ett nytt år. Sedan kom februari, mars och april. Skolvardag, möten, lektioner, regniga morgnar, tidiga väckarklockor och alla de där dagarna som var så vanliga att man knappt lade märke till dem. Och nu är vi här. I veckan som för många markerar början på sommaren. För min del återstår några saker att avsluta innan det

Jag står med morgonkaffet och tittar ut över trädgården. Molnen ser inte särskilt samarbetsvilliga ut och prognosen lovar inte direkt strålande solsken. Samtidigt vet jag att det finns dagar då vädret faktiskt får finna sig i att spela en biroll. Idag är en sådan dag. Marie fyller år. Just nu är hon tillsammans med familjen på väg hit och senare väntar trädgårdsfestligheter. Bord ska ställas fram, likaså mat, kaffe ska kokas och människor ska samlas. Och någonstans hoppas jag

Den här morgonen blev tidig. Inte av egen fri vilja heller. Idag ska allt vara klart i tid. Det skall bli Show time! Scenen ska stå där den ska stå. Ljudet ska fungera. Mikrofonerna ska vara på plats. Instrumenten ska vara inkopplade. Programmet ska kunna rulla precis som det är tänkt. Det är avslutningsdag. När jag kommer till skolan står scenen där ute på skolgården. Just nu är den tom. Om några timmar kommer den att fyllas av musik, tal, applåder och människor. Men just nu