Blogg

Tiden är märklig. Den rinner, flyter, stannar upp – ibland allt på en gång. Ibland känns det som att livet går fortare än jag hinner leva det. Andra gånger står det nästan still, som om världen håller andan och väntar på att jag ska hinna ifatt. Jag har börjat förstå att tiden inte går, den växer.In i oss.Den sätter rötter i minnen, i människor, i platser som aldrig riktigt släpper taget. Det är därför vissa dagar stannar kvar medan andra bara försvinner. Kanske är det så li

Ibland undrar jag hur jag ser ut genom någon annans blick. Inte spegelbilden – den kan jag redan. Utan den där osynliga versionen av mig som bara andra ser. Kanske är det där man blir till, egentligen. I någon annans minne, i ett ord de säger om en, i en ton de hör i ens röst. Någon ser något man själv missar. Någon annan ser tvärtom för mycket. Och mitt emellan alla de bilderna försöker man hitta sig själv. Jag har fått höra saker om mig som stannat kvar. Att jag skriver med

Jag, Sigge och Ronny Det var Tacksägelsedagen idag. En dag för att stanna upp, för att känna tacksamhet – och kanske för att försöka...

Jag tror inte man vaknar en dag och bara vet vem man är. Det kommer långsamt. I fragment. Genom möten, minnen, musikstycken, platser....

Det är sällan helt tyst när jag skriver. Någonstans i bakgrunden pågår något. En melodi. En röst. Ett piano som famlar sig fram i moll....

Ibland undrar jag vem jag egentligen är. Inte på det där förlorade sättet, utan mer som en stilla fråga som kommer till mig när jag...

Fredag kväll . Jag vaknade och trodde att det var morgon. Men det var inget ljus som letade sig in i rummet. Bara mörker. Jag måste ha...

Det finns stunder som känns som hela livet på en gång. En blick, ett skratt, en liten hand mot min arm. Som om allt som betyder något får...

Det finns dagar när allt känns jobbigt. När tröttheten inte bara sitter i kroppen, utan också i tankarna. När man inte orkar mer, men...

Kvällen har lagt sig. Jag har kommit hem från träningen och känner mig ovanligt trött. Ibland går man därifrån med känslan av styrka,...

Vi är aldrig längre än ett par tumrörelser från varandra. Vi skickar hjärtan, eld-emojis, glada tillrop. Vi gillar, delar, följer,...

Jag minns inte dagar. Jag minns ögonblick. Dagarna flyter ofta ihop till ett enda långt band av rutiner, måsten och upprepningar. Morgnar...

Onsdag morgon och en ny månad tar sin början. Det är svart ute, som om natten inte vill ge vika. Kaffet ångar i koppen och Nyhetsmorgon...

Kvällen innan en ny månad är som en port som står halvöppen. September dröjer sig kvar i dörrspringan, men vinden bär redan med sig...

Gårdagskvällen bar spår av festen. Marie med familj hade sovit över, och hela dagen var fylld av röster, skratt och Leons små fötter som...

För bara några dagar sedan skrev jag om en jobbig dag . En sådan där allt känns tungt, där energin inte vill infinna sig och man får...

Det finns dagar som inte bär oss. Dagar då det känns som om marken lutar en aning, som om allt vi försöker greppa glider undan. En sådan...

Det finns platser som aldrig riktigt lämnar en, hur många mil och månader som än läggs emellan. Blue Ridge är en sådan. En mjuk, blå...

Det finns människor i våra liv som blir till symboler. Inte för vad de alltid gjorde eller sa, utan för känslan av att de stod där –...

Det är som om september alltid sparar på sitt sista andetag för att plötsligt blåsa ut det i en vit, kylig dimma över markerna. I morse...